Aftonbladet – 24 januari 1857, sida 1

Clayton satt, och började syssla med blommorna som prydde balkongen. I ögonblicket hade hon Carson i hälarne efter sig, ty han var en-af dessa menniskor, som tyckas anse det för en pligt att aldrig låta folk vara i fred, om de möjligtvis kunna förekomma det. Har du någonsin studerat blomsterspråket, Nina ? sade han. Nej, jag har aldrig varit road af språk. Du känner dock säkert betydelsen af en utslagen törnros? sade han och räckte benne en med ömma åtbörder. Nina togrosen rodnande af harm, och plockande från busken en, som flere dagar varit utslagen och hvars blad redan börjat falla af, räckte hon honom den-och frågade: : Känner ni betydelsen af denna ? Åhl du har gjort ett olyckligt val! Den Här rosen är redan vissnad! sade mr Carson helt oskyldigt. Jag såg nog det, svarade Nina och vände sig hastigt om; med en af sina pilsnabba rörelser stod hon åter midt uti zalongen just då betjenten ftillkännagaf, att middagen var serverad. Clayton steg upp och bjöd med orubbligt allvar tant Nesbit sin arm, då Nina fann sig tvungen att emottaga den förtjuste mr Carsons eskort, som, utat att märka oråd, var vid det ypperligaste lynne i verlden och mycket belåten slog rig ned mellan tant Nesbit och Nina. Ni måste ha bra tråkigt här — en alldeles fasligt ödslig trakt! Hvad kan ni hitta på att sysselsätta er med? sade han till Nina. G Jag har alltid ansctt sade tant Nesbit, natt flickor, som lemna skolan, borde genomgå en repetitionskurs af sina studier. Ah utan tvifvel, svarade Carson, och jag skall med mycket nöje hjelpa henne härmed.