Aftonbladet – 24 januari 1857, sida 1

Det kan jag nog tro, kära tant; säg: mig när jag icke förvånade, er... Men denne man afskyr jag. Nå men, min vän, hvarför förlofvade du dig med honom då? Förlofvade mig, tant? haf barmhertighet och tala ej så. Förlofvad! Jag undrar just hvad en Newyorksförlofning räknas för? En spektakelförlofning! — en förlofning på lek! Kära tant, han var icke annat än min buketthållare. Det är med honom-just som med en opera-libretto; mycket bra för ögonblicket; men hvem frågar sedan. efter honom ? -Min kära: Nina, att sålunda leka med miännernas hjertan! : Åh, för hans hjerta kan tänt vara lugn. Det är ej af det ömtåliga slaget, det försäkrar jag. Vet ni hvad tant? Hanälskar egentligen blott god mat, goda viner, vackra toileiter, ett vackert etablissement och medgång i allmänhet; och nu vill han ha en vacker hustru för att komplettera det öfriga och tänker taga mig — men se deri bedrar han sig. — Och kalla mig Nina sen! Men låt mi bara få honom på tu man hand, så skall jag nog låta honom veta på hvad föt ban stär. Men du måste erkänna, Nina, att du gifvit honom anledning härtill. Nå än sen? Jag skall då nu ge honom en anledning — Men, Nina.s ; ; Men tant eftersade Nina, det är icke värdt att komma med några men, nu mera, Må. vara att skulden är min; jag skall göra hvad jag kan för att ställaallt till rätta igen. Det tjenar dessutom iugenting till att vara ond På den gamle gossen. Gå ni derföre ned, bästa tant, var så förtjusande ni kav, och gör ert bästa för att trösta bonom. Kom ba-,