Aftonbladet – 23 januari 1857, sida 2

heter öfvervägande fördelar att erbjuda. Har nu allt detta, säsom vi tro, sin riktighet, så måste på grund af ofvannämde skäl transportkostnaderna på den förra banan icke blott inalles blifva större, utan ock för hvarje på banan förd passagerare och skeppund gods ojemförligt drygare än på den senare banan. Aila öfriga för banans dragande söder om Mälaren anförda skäl äro jemförelsevis af mindre vigt. Vi skola likväl i korthet upptaga de förnämsta. Öfverste Ericson anser vestra stambanan, dragen norr om Mälaren, icke motevara framtidens behof, emedan, sedan den östra stambanan från Jönköping öfver Norrköping till Stockholm blifvit fullbordad, det förhållande skulle inträffa, att all den rörelse, som till en dörjan från söder tvungits att gå norr om Mälaren, skulle komma att taga den naturligare, 8 mil kortare vägen öfver Östergötland, likasom han förutsätter, att all rörelse mellan de vestra provinserna och Norge å ena sidan samt hufvudstaden och de östra å den andra skulle, om båda banorna vore tillgängliga för trafiken, företrädesvis begagna den södra, såsom 3!, mil kortare; hvarigenom, äfven om någon egentlig tidsvinst icke kunde förväntas, besparing i varutransport (menas förmodligen besparing i transportkostnad) cch passagerareafgift blefve att påräkna. Vi anse det icke vara något fel hos någondera af de föreslagna banorna, att den af dem, som kommer att först anläggss, kan, intilldees ginare kommunikationer uti östra Sverge hunnit fullbordas, underlätta förbindelsen mellen södra Sverge och Stockholm, och kunna icke föreställa oss, att öfverste Ericson anser de af honom föreslagna banorna mellan Jönköping och Falköping, och från Falköping till Katrineholm, mindre ändamålsenliga, derföre att. uti en främtid en tredje bana skall erbjuda större fördelar för en trafik, hvars underlättande icke ingår bland de förras väsentliga ändamål, ehuru de för en tid kunna bidraga ull deras vinnande. Men med lika mycket skäl som öfverste Ericson anser den rörelse, som en gång från söder åkall taga en mera naturlig riktning genom Östergötland, icke böra tvingas att gå norr om Mälaren, kan man ju ock säga, att den icke börtvingas att gå vester om Wettern. Båda delarne äro lika onaturliga. I ena fallet, som i det andra, anse vi det likväl icke vara fråga om något tvång, utan om en fördel, som just derföre att den blott är temporär, icke bör utöfva något inflytande på bestämmandet af den vestra stambanans fiktning. Öfverste Ericsons förutsättning, att om båda banorna norr och söder om Mälaren blefve anlagda, den södra, äfven utan att någon tidsbesparing derpå vunnes, skulle för besparing i afgifter företrädesvis begagnas, tro vi oss hafva allt skäl att bestrida. Ty då kostnaderna för staten att på den södra banan med tyngre lokomotiver och öfver brantare stupningar föra gods och passagerare otvifvelaktigt blefve större, än på den norra banan, der lättare lokomotiver kunde begagnas, kunna vi omöjligen föreställa oss, att staten, utan att ringaste fördelar derigenom för trafikanterna eller någon vunnes, skulle för mindre betalning åtaga sig drygare kostnader. Tvärtom måste vi bos dem, åt hvilka uppgörandet af taxor och stadganden för trafiken å statens jernvägar komme att öfverlemnas, förutsätta den klokhet, att de genom något lägre afgifter och genom all den lättnad, som i öfrigt kunde beredas allmänheten, såsom t. ex. i afseende på tågens antal, afgångstider m. m. just skulle söka att förmå största möjliga antal af resande att välja den väg, der deras forsling kostade staten minst. Hvad det gods angår, för hvilket valet af bana vore likgiltigt, såsom t. ex. från Stockholm till Örebro, i fall banor funnes på båda sidor om Mälaren, sö lärer det svårligen komma i fråga, att statens tjenstemän skulle fråga trafikanten, hvilken väg han föredroge för godsets befordrande, utan de skulle väli detta fall helt enkelt uppbära den för forsling från Stockholm till Örebro stadgade afgift och sedan expediera godset på för staten billigaste sätt, hvilket, enligt hvad i det föregående är visadt angående transportkostnaden, just blefve på den norra banan. Det synes således mer än troligt, att, om begose banorna blefve samtidigt utförda, skulle, tvärtemot hvad öfverste Ericson påstått, deu europeiska kulturen, så väl i form af resande som af varor, på sina färder emellan Göteborg och Stockholm komma att föredraga den norra, beqvämare, ehuru något längre banan framför den södra och kortare, likasom redan nu den emellan nämde orter sedan flera år tillbaka gående diligencen, ehuru den kunnat välja emellan vågar både norr och söder om Mälaren, städse föredragit och ännu föredrager den förra. — H. M:t Konungen har i dag hållit konseli.