Aftonbladet – 23 januari 1857, sida 1

växer hela häcken vild nu, -emedan den ej blifvit klippt på många år. Och den här präktiga ekallen, den planterade fin far, och den är på en gång min stolthet och min förtjusning. Som hon sade detta öppnades ett par stora gallerportar, och de sprängde in under det duakla löfhvalfvets skymning. Långa draperier af perllik mossa hängde svajande ned ifrån grenarne, och ehuru solen nu stod högt på himlen, tycktes en daggfrisk drömmande svalka sväfva emot dem från de susande löfven. Då Clayton inträdde under det grönskande hvalfvet, tog ban af hatten, såsom han ofta gjort i de gamla kyrkorna i främmande länder. Välkommen till Canema! sade Nina, i det hon red fram till honom och frimodigt såg honom i angigtet. Den halft barnsliga, halft drottninglika min, hvarmed hon sade detta, besvarades af Clayton med ett lätt småleende, i det han bugande sig sade: Jag tackar er, miss.n Kanske, tillade hon med allvarsam ton, skall ni ångra att ni någonsin kommit hit. Hvad menar ni med det? frågade han. Jag vet inte; orden kommo öfver mina läppar, jag vet ej rätt huru. Ingen vet ju någonsin följderna af hvad man gör. I detta kn hördes ett högljudt buller gBåsom af kräkors kraxande på andra sidan allen, och strax derpå sågs Tomtit hoppa fram på vägen med ett luftsprång och en: kullerbytta, i det lockarne flögo vildt kring axlarne och kinderna brunno. Hvad nu, Toratit! Hvad skall detta betyda ?? sade Nina. Aj, missis, det har kommit en herre, som bar väntat på er. deruppe nu i två runda timmar. Och missus hon har varit och tagit på sig bästa mössan och sitter nu nere i förmaket oeh gör sig grön för honom.