Aftonbladet – 23 januari 1857, sida 1

XKerxes,, sade Nina. Jag tror jag läste någonting om honom i den der olycksaliga, odrägliga historien i skolan; men ingenting så intressant som det der, det är då säkert. Men hvad skulle han hänga guldkedjor på trädet för ? Det var det bästa sätt han visste att uttrycka sin hyllning. Vet ni, sade Nina, plötsligt hållande in sin häst, jag hade aldrig den minsta tanke på att de der personnagerna, som vi läste om I historien, någonsin lefvat, eller haft känslor sådana som våra. Vi läste alltid långa lexor och lärde oss hårdragna namn utantill, och hur fyratiotusen blefvo slagna å ena sidan och femtiotusen å den andra; men inte veta vi mera för det, än om vi aldrig läst någon historia. På det sättet var det vi flickor studerade i-skolan, utom några få riktiga bokmalar, som ville gå och gälla för lärda eller ämnade bli lärarmnor. I sanning en intressant skildring), sade Clayton skrattande. Men hur besynnerligt är det ickex; fortfor Nina, att tänka det de der menniskorna, som vi liste om, ännu äro lefvande och hafva någonting för sig någonstädes. Jag kan bara uadra hvar de hälla till — Xerxes och Alexänder och hela det der sällskapet. De voro ju så fulla af lif och satte på sin tid alltin i rörelse, och jag undrar just om de hållit p På samma sätt allt sedan. Kanske Xerxes har sett sig om bland våra träd; ingen kan så noga veta. Men — här äro vi nu snart hemma. Ni ser den der jernekshäcken — den lät mamma plantera. Hon hade rest mycket i England och tyckte så mycket om deras häckar. der; att hon tänkte hon skulle försöka, om det skulle gå an med vår amerikanska jernek, och så lät hon taga hem från skogen och plantera dessa. Som ni ser,