Aftonbladet – 23 januari 1857, sida 1

jr MM Mn drig tro att jag någonsin skuile vilja lemna denna vår sköna verld — jag njuter så mycket bara af att lefva. Jag kan aldrig glömma bur kall hennes hand var; jag har aldrig känt en kyla sådan som denna. I alla skiftningar af Ninas lynne hade Clayton aldrig sett någonting liknande detta. Men han förstod denna egenhet i hennes natur, som gjorda att en id eller ett intryck för ögonblicket blef allenaherrskande. De togo af inåt skogsstigen och redo en stund tysta bredvid hvarandra. . z Vet ni, sade slutligen Nina, det är en bra stor skilnad att komma från Newyork och slå sig ned här. Allting är så oformadt, så vildt och dock så älskligt! Jag har aldrig sett någonting så ensligt som de här skogarne. Här kan ni rida hela mil framåt, iroma efter timma, och ej höra något annat än barrträdens sus, just så som vi nu höra dök, er Plantage (ni bar ju aldrig varit der?) 188er helt enslig flera mil ifrån alla grannskap; och jag bar nu i många år varit så van vid de tätt bebodda norra staterna, att ombytet förefaller mig så underligt. Jag kan ej låta bli att tycka, att alltipg ser grufligt ensamt och ödsligt ut här. Det gör mig helt nedstämd och vemodig till sinnes. Jag vet ej hvad ni skall säga om mitt hem. Mycket ser ruskigt och förfallet ut deromkring ; och dock fins der sådant, som ej kan förfalla; ty pappa tyckte mycket om träd och buskar, och sådana ha vi derföre mer än vanligt. Tycker ni om träd ? . Ja, jag är nästan en träddyrkare. Jag har ingen aktning för en menniska, som ej älskar träd. Det enda goda jag någonsin hört om Xerxes var att han så hänrycktes af ett palmträds skönhet, att han behängde det med guldkedjor. Detta är en liten poetisk oas i den tidens barbariska öcken.