Aftonbladet – 22 januari 1857, sida 2

ridhatten hängde vårdslöst i hakbanden ned från hennes hand, ochde fritt svallande loc: karne -skylde till hälften: hennes:ansigte. Hon hörde någon komma in i rummet, men hen sög ej upp. Hon kände att någon närmade sig henne, men trodde det var Harry. Arma varelse! Hur ung hon ser ut, sade hony för att-ha haft: så mycket bekymmer Hennes röst darråde, och en tår glänstei hennes öga. Hon märkte någon rörelse nära sig; hon -såg uppsoch:Claytons stod bredvidhenrie; .Hon såg öfverraskad ut och färgen steg på hennes -kinder,.men hon röntevett: alltför innerligt, och,:sant. deltagande iuppträdet framför -hennej förvatt! ens le emot honoms.-Hon qvarböll . ett ;ögonbliok.i hans handi sing visade på den döda ochisades Sel! nJag, sere,..svarade han. Kan jag vara till någon tjenst? CS Be Den stackars unga varelsen dog i nattp, sade Nina. Någon måste. .hjelpa dem att begrafva henne, Harry, fortfor hon med låg röst, i det hon saktå närmade sig dörren. Skaffa du en kista och.se still att. den blir nätt. gjord: Onkelr, sade bon och vinkade till: Tiff, hvar vill niatt hon skall begrafvas ?n TA f i Begrafvas ? utropade Tiff. O Gud! begrafvasi och han betäckte. sitt ansigte. med båda händerna i och :tårarne. trängde fram mellan. fingrarne: O Gud, oo Gud!lijagvet. väl att det måste komma-,dertill, och ändå syns det mig som vore det mer.än jag kan. bära! Se hur, fager bon är, min hvita ros! Ack, inte i dag, käre, inte-i dag I , Onkel Tiff, sade Nina ömt, jag är ledsen: att jag gjorde dig .ondt;. men du. vet, min stackars gosse, att det ändå måste gå derhän. Jag har sett henne alltsen : hon icke var högre än så! sade, Tiff.. .Håret hennes var krusigt, och-:hon tibrukade ha .såna vackra röda skor-soch komma springande efter. mig i trädgården. Tiffl.Tiff! plägadet hon ropa —nociv der ligger hon, nu, och. inte annat än sorg och bekymmer har bragt henne dit! Du Gud, hvad var -honinte fören fager ros! fager.som ni, miss Nina; Men. alltsen hon gick och gifte sig med den dery bär pekade han med tummen öfver axeln och talade liksom i-förtreende, sen gick det på tek. Jag