Aftonbladet – 22 januari 1857, sida 1

DRED.) EN BERÄTTELSE AF HARRIET BEECHER STOWE. Förra Delen. Nej, mycken tack, miss Nina, men jag ä aldrig bit bungrig. Tycts som när en stackare, sn som jag, har fått sorg och bekyrimer : att svälja och känner alla de gamla minnena sätta sig i halsen på en — tycks som vore! det blixt omöjligt att äta då, miss Nina; känslorna svälla, miss, svälla ända upp i ögonen på en. Gud, mise Nina, jag hoppas i aldrig måtte få erfara hvad det är att stå ensam utanför porten, då den bästa vän ni egt sluppit in; det är hårdt, ja ä det gå. Och Tift drog upp en urblekt näsduk och torkade tårarne under glasögonen. Nå, så vänta då här ett ögonblick, Tiff.,: Och N:npa sprang in i huset, medan Tiff sorg-: get följde henne med ögonen. ä,Du Gud! just som miss Sue pligade sprin-: ga — trip, trip, trip! — små fötter som rått-: ungar! Ske Guds vilje! ; sck Milly, är du här sade Nina, då hon rötte Milly i porten. Här står en stackars karl och väntar uta: för böcker, hans matmor: ligger död, ensam in.d barnen derhemma — och ej ett qvinfolk att hjelpa dem: Kanj du inte fara di? Du skulle hjelpa dem så: br! Ingen i hela buset kunde göra det säj vä ligt och snällt som du. i åck det måtte vara den stackars gam ce Tiff., eade Milly, den trogna gamla själen 1 Så att den stacksrs qvinnan ändtligen fått sluta; så mycket bättre för henne, arma varelse 1, Jag ska gå upp och be miss Loo ait jag får å — eller bed henne ni, miss Nina. En plötelig befaliande knackning på dörren 0 Se Aftonbladet m:r 4—16.