Aftonbladet – 22 januari 1857, sida 1

milj kan hafva ingått giftermål med en man af detta slag ? Inte vet jag, miss Nina; men det är väl möjligt. Ser ni, de högre familjerna urarta stundom, och då de blifvit allt för fattiga för att skicka sina barn i skolor eller anskaffa lärare för dem hemma, då går det utföre med dem snart nog. Den här karlen ser inte illa ut och har verkligen anlag, som, om det blott funnits någon väg öppen för honom, kunde gjort honom till en bra karl med förmåga att på ärligt sätt underhålla både sig sjelf och sin familj; och då han var yngre och vackrare, skulle jag ej undra på, att en ouppfostrad flicka, som aldrig varit utom hemmet, blifvit intagen af honom; han torde ej varit sämre än bennes egna bröder. Ser ni, miss Nina, när penningarne taga slut här i landet, då är också allting annat slut; och då en familj ej längre är rik, så är det snart förbi med den.n Jag beklagar ändå de stackars varelsernan, sade Nina; jag har ej hjerta att förakta dem, som tant Nesbit gör. Här satte Nina, som såg vägen fri och öppen ett stycke framåt under de höghvälfda träden, sin häst i galopp, och de redo en stund tysta framåt. Snart plaskade hästfötterna fram öfver den svala steniga bottnen af en liten grund ström, som flöt slingrande genom skogen. Denna ström lopp zigzag fram mellan de gröna barrträden, likt ett vattradt band, stundom knytande gig 1ksom i öglor, inom hvilka små friska grönskande fläckar lågo omkransade af dess svala vatten. En dylik liten holme uppenbarade sig nu för de tvenne ridandes åsyn. Den var af något mindre än ett fjerdedels tunnlands vidd, helt och hållet omgifven af strömmen utom på ett enda ställe, der en jordremsa af omkring fyra fots bredd sammanband den med fastlandet. Här hade en del af skogen blifvit undanhuggen och en liten trädgård anlagd, hvilken tydligen sköttes med mycken omsorg. Timmerkojan, som s:od i midten, var till utseendet långt ifrån så usel som Nina väntat. Den var nästan