Aftonbladet – 22 januari 1857, sida 1

ort vC ERUEVSE TISKT Åh! finnes det då ingen, 80 dem något? frågade Nina. Ack, miss Nina, ni vet väl hur det är; hvar och en har sitt arbete och sina angelägenheter att sköta. Det finnes inga skolor för dem att gå till, intet arbete för dem att göra. Det tyckes i sjelfva verket ej finnas någon plats för dem inom hela sambället. Pojkarne uppfödas vanligen till att dricka och svära; och hved flickorna beträffar, så frågar ingen stort efter dem. :Så fortgår det fiån generation till generation. Hvad detta är besynnerligt och olika med hvad jag sett inom de norra staterna! Der gå alla barn i skolan, Hårry, äfven de allrafattigaste; ja, och ganska minga af deras förnämste män hafva ursprungligen varit fattiga barn. Hvarföre kan det inte ställss på samma sätt här? Derföre att folket bor här så spridt, att de ej kunna hafva några skolor. All jord, som duger någonting till, upptages af de stora egendomarne, och de stackars menniskorna, som här bo kringkastade på de smala remsorna af land deremellan, kunna ej sköta sig sjelfva och ha ingen att vända sig till. Så växa de upp, stälda liksom utom samhället, och ingen vet hvad de lefva på, och alla önska att de aldrig kommit tilli verlden. Jag har sett dem, zom gerna skulle ha arbetat, om de: bara fött. Men plantageegarne vilja ej använda dem, utan begagna hellre sitt eget folk. Om någon af dem lärt zig smideseller snickareyrket, så har han föga gagn deraf; ty de flesta större egendomarne hafva sina egna smeder och snickare, och det återstår för honom ingenting annat at göra, än att dressera hundar till slafjagt, elter att förestå någon af de små eländiga bodar, der de sälja whiskey och köpa upp tjufgods från plantagerna. Ja, jag har till och med hört Ftalas om dem, som sjunkit så lågt, att de sålt sina :barn till :slafhandlare, för att få bröd åt sig sjelfva. i Hvilka eländiga varelser! Men anser du I möj igt, att en qÄvinna af aktningsvärd fam kan lära