MUSIK. Hr Elvers soir6 i gär afton i De 1a Oroixssalong var besökt af ett rätt talrikt auditorium, hvilket ock var att förvänta, då hr Elvers uppträdande alltid emotses med intresse af hans talrika vänner. Den förtjenstfulle soirggifvären ådagalade äfven nu, att hans föredrag ingenting förlorat af den ungdomliga liflighet, den smak och det lätta, subtila element, hvarföre detsamma alltid varit utmärkt. Hr Elvers spelade sjelf trenne stycken, nemligen en konsert af A. Michaelson, hvilken komposition ingalunda kan sägas röja dilettanten, och hvaraf isynnerhet introduktionen var särdeles vacker och lyckad; om den omsorgsfallt utarbetade konsertens företräden i öfrigt torde det, åtminstone efter blott en gångs åhörande, vara något för tidigt att yttra sig. Vidare utförde hr E. de bekanta och, man kunde säga, vackert briljanta varia tionerna för violin af en bland sina favoritkompositörer, Kaliivoda, samt slutligen C. de Beriots af både inländska och främmande violinister här ofta spelade konsert, som, hållen i den moderna stilen, dock icke är ioskränkt till dennas mera vanliga egenskaper af finhet och elegans, utan derjemte eger en poetisk lyftning i de lätta melodierna. Skada dock att intrycket häraf i går afcon gick till en del förloradt derigenom att, såsom ofta annars är fallet, åtskilliga personer genom en bullrande affärd midt under styckets utförande störde, icke blott öfrige åhörare, utan synbarligen äfven exekutören sjelf. Pluralitetens starka hyssjningar gjorde väl för tillfället ett snart slut på oskicket, men det vore att önska, att de, som hafva en sådan brådska, behagade aflägsna sig före och icke under den sista numerns utförande. För alla sina prestationer rönte soirgifvaren stort bifall, hvilket äfven tillföll mll Amalia Walin för bennes med varm uppfattning och sannt uttryck sjungna recitativ och romans ur Gades Marietta, samt den enkla, melodiska sången Vårens aning, hvartill violoncell-ackompagnementet utfördes af hr Arnold. Uti Hummels trio för piano, violin och violoncell, af hvilken förträffliga komposition den andra satsen företrädesvis bär prägeln af harmonisk skönhet och djup känsla, uppträdde, jemte hrr Randel och dArien, en ung musikäiskarinna, som redan förvärfvat en betydande färdighet i pianots behandling och ådagalade en hos unga dilettanter mindre vanlig säkerhet och trygghet såväl i detta stycke, som i det adagio och rondo hon sedan spelade ur Webers Ess-durs konsert. Af Mendelssobn-Bartholdys symfoni för stränginstrunenter, som gafs mycket väl, var andantet utan tvifrel det mest egendomliga genom sin karakter af stilla jöfvande vaggsång. YR TSN SN TÅ