Det torde väl här vara ännu angelägnare att begagna de för handen varande förhållandena än i andra länder, med efseende på den på en vidsträckt yta fördelade glesa befolkningen. Må man icke göra sig alltför storä illusioher af jernvägsanläggningar i snnan riktning, än de befintliga sakförbållandena redan för rörelsen utstakat: Igenom förslaget att sträcka den vestra jernvägsstambanan söder om Mälaren tillfogas den norra delen af riket, som kan anses skild igenom Mälaren och Hjelmaren från den södra, en ganskäå stor orättvisa, och Hufvudstaden blifver ej den enda ort söm deraf skulle lida stort förfång. Stockholm har för närvarande sin mesta afsättning på de norr om Mälaren belägna provinser, hvilken trafik är af en stor ömsesidig vigt; och huru litet detta intresse skulle tillgodoses af en jernvägsanläggning söder om Mälaren, kan ibland annat slutas deraf; att erfarenheten ådagalagt, det rörelsen på Göta kanal betydligen Iutar till fördel för Göteborg, i thy att nära dubbelt så mycket gods och varor föres från Göteborg och vestra orterna till Stockholm som derifrån tillbaka. Jag tror det icke vara välbetänkt af rikets ständer att härvid förbise hufvudstadens och de norra provinsernas8 interessen, äfvensom jag ötkså föreställer mig. att, på sätt jernvägskomitn utvecklat, i strategiskt hänseende rikets sannskyldiga väl fordrar, att den nordligare sträckningen företrädesvis väljes. Den kongl. propositionen förordar till en början, på de af öfverste Eriecsoh framlagde grunder, företagen det af tvenne jefåvägsarbeten, nemligen från buf vudstaden till Upsala och ifrån samma håll tillSödertelje. Ehuru vigtig jernvägsanläggningen till Up salå än må vara, betraktäd i sammanhang med fort sältting af en vordlig bana till Gefle, betviflar jag likvisst angelägenhetet deraf; då man betraktar der isolerad eller till och med sammånstäld med en vi dare utgrening till Sala stad. Upsala intager ice någon särdeles utmärkt plats såsom bufvudsäte fö industri eller handel, och derest universitetet ick: vore derstädes förlagdt, skulle knapt så mycken Jiflighet i rörelse der ega rum, att den kunde vidmaktbålla sitt anseende såsom en större stad. Orten emellan Upsala och Sala företer samma obetydenhbe: i afsende på rörelsens liflighöt, och Sala bergsröre!st underlättas endast af betydliga uppoffringar å statens sida, så att fråga billigtvis uppstått om upphörande: af dess bedrifvande för det allmännas räkning. Desss konstlåde förhållanden komma också troligtvis att med tiden undergå förändring, i synnerhet som frågan om universitetets förläggande till Stockholm tillvinner sig allt större uppmärksambet och väl ändtligen en gång i statens välförstådda intresse måste försiggå. Jag kan derföre icke inse fördelen af jernvägsanlöggningen till Upsala, utan vågar tro att den af jernvägskomiten projekterade utväg blefve fördet alimänna den ändamålsenligaste. Ehuru jag befarar att misstänkas såsom uteslutånde förledd af ettlumpet lokalintresse, dristar jag likväl uttrycka min förundran deröfver att Westerås stad blifvit i nya jernvägsprojektet alldeles förbigången, så att till och med, när Kongl. Maj:t vill framdeles utsträcka jernvägsJinien från Upsala till Sala, mycken ovisshet synes råda, buruvida den gedermera skall dragas till Westerås eller leta sig fram genom glest bebodda och mycket kuperade trakter direkte till Örebro. Westerås är likväl en bland de mest. lifliga handelsplatser i riket, och jag vågar med tämlig visshet påstå attingenstädes i riket en betydligare omsättning af landtmannaprodukter eger rum; bergsoch andra effekter att förtiga, hvilket bland annat kan skönjas af den betydande qvantitet spanmål, soim förl: år fördes till Stockholm, och detta år blifvit dit återförd, för att till andra orter befordras. Att en sådan handelsplats, med dess gynsamma centrala läge, kommer att af jernvägsnätet beröras, terde alltid tagas i rättvist betraktande; men det ser verkligen ut såsom denna stad vore för smitta misstänkt, hvadan man också är sinnad att kringgå densamma, såsom katten kring het gröt. Att för närvarande en bibana till Upsala vore tillräcklig, anser jag kunna antagas, och om, såsom onekligen önskvärdt vore, en grenbana komme att ifrån Westerås sträckas till Avesta eller Falun och sättas i förbindelse med Falu-Gefle banan, skulle efier mitt förmenände ganska lyckliga resultater kunna vinnas, helst vägen emellan Westerås och Dalarne utan tvifvel är en af de mest befarna i hela landet samt för närvarande i särdeles bedröflig beskaffenhet, så att transporten af förnödenhetsvaror betungas med den dryga forsellönen af 30 rdr och derutöfver för lasset efter en häst. Derigenom erhölle också Dalarne och Gestrikland kommunikation med Göteborg och de vestra orterna, som eljest är i större skala omöjlig. Igenom en mängd ogynnsamma förhållanden, hvartill de svenska direktörerne och aktionärerne icke iro vållande, har den af rikets ständer med så mycsen välvilja omfattade anläggningen af jernväg emelan Örebro och Köping råkat i en bekymmersam beägenhet. Skulle det derföre, mine herrar, förefinnas ringaste skäl att undandraga detta företag rikets ständers vidare understöd eller likasom glömma, att en sådan anläggning blifvit påbörjad och till vissa delar fullbordad, samt redan stäld i förbindelse med en vigtig bibana? Hafva vi råd att bortkasta eller itminstone icke tillgodogöra oss det arbete och de kostnader, som blifvit på denna anläggning nedlagle? Jag vågar ifrågasätta, att en sådan mening kan råda hos rikets ständer, hvadan jag ock uti en afsifven, till statsutskottet remitterad motion föreslagit, att det måtte tagas i betråktande, huruvida icke denna bana kunde på billiga vilkor för allmän råkning inlösas. Tiden haricke medgifvit mig att vidlyftigare framställa eller utveckla de anmärkningar jag tagit mig friheten anföra vid Kongl. Maj:ts nådiga proposition, som nu kommer att till statsutskottets behandling och öfvervägande remitteras... Men jag hoppas att en noggran granskning af det förslag, som derför ligger till grund, icke må uteblifva, ehuru de kraf ter och talanger, som understödja detsamma, utan tvifvel skola uppbjuda sitt yttersta att få detsamma antaget, med frånträdande af de begge statsm:k.ernes redan vidtagna beslut. Det kan icke nog beklagas, om något förhastande härvid skulle få inrymme, emedan de ansenliga kostnader, som erfordras, en gång planlöst använda, hvarken af inseende af besånget misstag eller sen ånger kunna ersättas. Om också öfversie Ericsons storartade och sannerligen ridtutseende projekt skulle vid ett närmare nagelf:ande bestå profvet i alla detaljer, eger likväl det wpmärkningsvärda och uti vårt land med vårt sta:skick oförenliga förhållande rum, att detsamma bl:fit utan föregången vederbörlig pröfning antaget, när deti mitt tycke bakvända förhållande eger rum, tt den myndighet, som bort och varit enkom tillatt att kontrolera förslaget, icke lemnat tillfälle att ig deröfver yttra; att detsamma, såsom tillkommet ellofte timman och nedergörande frukterna af fö e ående undersökningar samt omkullkastande de begge tatsmakternes vid näst föregående riksdag vidtarna F eslut, just derföre bort underkastas en för offentlig ranskning tillgänglig liggetid, helst det slutligen cke kah ligga inom omrädet af statsutskottets eller ikets ständers tid och förmåga att detsamma grundigen pröfva. : På dessa af mig i korthet anförda skäl, hvilka jag ördsamt anhåller måtte till höglofliga statsufskottets ehjertande och besinning öfverlemnas, nedlägger jag ärmed min protest emot antagandet i dess helhet f öfverste Ericsons, utaf Kongl. Maj:t:i dess förevaande nådiga proposition förordade och upptagna förlag, under yrkande att jernvägskomitens måtte i stälet antagas såsom varande i strikt enlighet med förerående riksdagsbeslut samt på behörig undersökning ch giltiga grunder sig stödjande. snoken RÄTTEGÅNGSoch. POLISSAKER. 0 dan fn gerascshandiarani of ria Mån I no rm 0 OM DT a AA CD ML