Aftonbladet – 21 januari 1857, sida 2

nattsskri och den stackars miss Sus (min unga missis) har blifvit kallad bort. Hvem var er matmor? Jo ser ni, hon hette Seymour innan hor gick och gifte sig, och hennes mor härstammade från Peytonarne i Virginien. Hiskeligt gammal slägt, de der Peytonarne! Men nu var hon nog olycklig att bli gift, sommånga flickor med hennev, sade Tiff och talade i förtrolig ton. Mapnen duger ingenting till och hon har haft en sorgeliga svår väg att vandra, fattiga barn! Och -der ligger hon nu slutligen kall och död i sin säng, och inte ett qvinfolk eller någon menniska i huset, som kan göra henne den sistatjensten. Och derföre, om ni inte tycker illa vara, olssls, har gamle Tiff kommit för att höra åt, om inte den unga ladyn skulle vilja skicka ett qvinfolk att göra henne i ordning te en anständig begrafning. sOch hvem är ni, min gamle RR vr 11 illa vara, , 8å ä 1 på AR störa Peytonska egendomen och dt gifven åt Miss Sues mamma; och då ber 2 ie gick och gifte sig med den der karlen; så vardt de alla så onda på henne och ville aldrig någon tala ett ord vid henne; men jag gick öfver på hennes sida jag, för hvad tjente det te att göra en dålig sak värre? Jag var af den tanken jag, och det sa jag dem, att hon borde uppmuatras att visa ett hyggligt uppförande, eftersom det onda nu en gång var gjordt och icke kunde göras ogjordt. Men nej — de ville inte höra på det örat — alls inte, men jag sade dem: Ni gör just som ni behagaro, sa jag, men gam:e Tiff haa följer med henne, sa jag. Jag ska följa miss Sue te grafvens rand, sa jag, noch jag har gjortet, som niser. : Bra gjordt af er, det tycker jag or er förn, sade Nma. Kör nu fram till köksporten der, och säg till Rosa att gifva er lite frukost, NE i ite t medan jag går upp till tant Eitan följer.)