Aftonbladet – 21 januari 1857, sida 2

af sådant, som en borde ha, hvilken blifvit gift i en af det gamla Virginiens förnämsta familjer! Haf några tankar på ert eget slut, så kanske det ännu kan göra er fattiga sjöl litet godt! Och gå inte och väck upp barnen, stackrarne, förr än jag kommer tillbaka; de få snart nog ändå veta sin sorg! Cripps lyssnade till detta-tal med. en slö; förvirrad bliek, stirrande först på sängen och sedan på den gainle negern, som snart. var på vägen till Canema, dit han skyndade så fort sig göra lät, Nina steg ej vanligtvis tidigt upp, men denna morgon hade hon vaknat vid dagningens första strimma, och då hon kände sig ur stånd att sofva längre, hade hon klädt sig och gått ned i trädgårdens: Hon gick der fram och tillbaka i en af allerna, grubblande på sina egna invecklade angelägenheter, då hennes öra träffades af de vilda, besynnerliga tonfallen af en af de sånger, som vanligen brukas bland slafvarne till begrafningshymner. Orden: -: Hon har dött och gått till himlen tycktes komma sväfvande emot henne; och ehuru rösten var gammal och sprucken, låg der dock en vild pathos i sången, som iden fullkomliga stillheten af allt omkring henne gjorde ett mäktigt gripande intryck. Snart sög hon ett högst besynnerligt åkdon: närma sig. Vagnen, hvilken ej var någon annan än vår vän Cripps ekipage, väckte Ninas upp: märksamhet, och bon gick till häcken, för ait taga den i närmare skärskådning. Tiffs vaksamma blick märkte henne genast, och körande fram till stället der hon stod, klef han ned på marken, tog af sig hatten, gjorde en-djup bugning och hoppades, patt den unga ladyn befann sig väl denna välsignade morgona. yTack onkel, fullkomligt väl, sade Nina och betraktade honom nyfiket. Det är bedröfvelse hemma i vårt husp, sade Tiff högtidligt, Der har höjts ett mid