Aftonbladet – 21 januari 1857, sida 1

och kan, inte :krifva sitt nanin. Har nio söner — och inte en enda af dem kan läsa eller skrifva mer än jag. Hvad tjenar den förb—de läsningen till? Jag säger dig, det är bara yankee-bedrägerier alltsammans. Jag har alltid blifvit lurad af de der fördömda lägande och skrifvande yankee-männen, så snart jag gifvit mig in i handel med dem. Och hvad har man för nyita af det, det vill jag just fråga? Du lärde att läsa du, när du SK ung, och hvad bar du haft för godt af det ? : j Sant nog. Sjuk natt och dag, vandrande omkring från det ena stället till det andra; sjuka barn skrikande omkring mig, som Jag inte mer förstod mig på att sköta än ora jag varit barn sjelf. Ack, måtte Fanny bli bättre och lyckligare än jag! Om det bara funnes någon skola för mina barn att gå till, eller någon kyrka der de kunde få löra någonting bättre — ser du, om det fins en himmel, skulle jag så gerna vilja att de komme dit. Ah, bab! sörj inte för det du. Då man stoppat ned oss i jorden, är det slut med oss, och dermed punkt. Låt mig slippa höra det der gnället mera. Jag är trött och lägger mig att sofva.n ch mannen, aftagande rocken, kastade sig på sängen och låg snart snarkande i djup sömn. Tiff, som gått af och an med det lilla barnet på armarne framför elden, kom nu sakta fram till sängen och satte sig bredvid den sjuka. E Miss Sueo, sade han, det tjenar ingenting till att tala med honom der. Jag menar ingenting u pstudsigt, mies Sue; men saken är den, att de som inte äro infödda gentlemän, dem kan man aldrig. få att se tockena der saker så som vi at gamia stammen. Men sörj inte ni, kära missis, utan föttro allt hvad som ligger er om hjertat till gamle Tiff. Fanns aldrig är. något som inte Tiff kunde göre, om han satte sig det i hufvudet. He, He, he! Miss Fanny, hon kan redan bokstäfverna som vatten, och jag ska nog få massa