Aftonbladet – 21 januari 1857, sida 1

— — De hör skorstenspiporna till exempel, sade Cripps, utan att låtsa märka afbrottet, oooh tekitteln, — minsann kunde icke det bli en ånginrättning, så bra som någon ann. Min enskilta tanke om saken är den, att om ni börjar så att bråka, med nägonting toct, så tar ni lifvet af henne, sade Tift. Det som är den enas bröd är den andras död, pä de min gamla matmor säga. Det allra bäzta ni kan göra för henne är att låta henne vara i fred. Det är min tanke om saken. John, sade den sjuka efter några minuter, kom och sätt dig här bredvid mig på sangen.n et var någonting bestämdt och nästan befallande i hennes sätt att tala, som förvänade John såsom någonting så ovanligt, att han skyndade fram med förvirrad uppsyn, satte sig ned och stirrade på henne med vidöppen mun. Jag är så glad, att du ändå kom hem i qväll, emedan jag har så mycket som jag ville säga dig. Jag bar legat här och tänkt och grubb!at på det nu hela långa tiden. Jag känner att jag snart skall dö. Ah, bahl kom inte fram med såna der dumma drömmar nu., Jobn, John, det är inte drömmar. Se på mig -— se på mina händer — se på mitt angigte. Jag är så svag, och hvar gäng hostan kommer, tycker jag JA är nära slut med mig. Men det är ej för att oroa dig, som jag säger detta. Jag frågar inte mycket efter mig sjelf, men jag vill inte att barnen skola växa upp och bli sådana som vi varit. Du har många nya påfund; finn nu också på någon utväg för dem att få lära läsa, och Ilaga att de bli någonting i verlden. Bah, hvad tjenar det till? Aldrig har jag lärt att läsa, och jag är sä bra karl som trots någon, skulle jag tro. Ah, här fins fullt af olk rundtomkring, som samla pengar för hvart år och jdrig kunnat hvarken läsa eller skriva ett ord. Gamle Hubell der uppe på Shad-plantagen har kistorna fulla med vengar