Aftonbladet – 20 januari 1857, sida 3

det på minnet för en framtid! Jag vetingenting obehagligare än dessa plebejiska, s. k. uthatare, som aldrig förstå att fäkta under förställningens ogenomträngliga sköld. Litetfalskhet hos en menniska är som champagne i seltzervatten; det gör henne dubbelt angenäm, dubbelt njutbar för sina umgängesvänner. Penning (med stigande ovilja). Falek, säger du, falsk! (Springer upp ur soffan. Äfven af Börd reser sig.) Du vill kasta mig falsk ut i verlden. Vet du hvad ett sådant tilltag kostar? Älskade du mig verkligt, skulle du aldrig råda mig att bli falsk. Du äfventyrade sjelf allt för mycket. på: en sådan lära. Nej! du ville endast icke behöfva skämmas alltför djupt för mig i de salonger, dit du ansäg dig tvungen att föra mig. Lotta älskade du aldrig; det var penningen Ju älskade. Jag var en bisak. Min fars kassakista var hufvudsaken. af Börd (alltjerat lugn och kall), — Jag förnekar icke, att en kärlek utan hjerta är. den lugnaste. den tryggaste, den fridsammaste af all kärlek, Men vare det långt ifrån mig att här befinna mig i ett dylikt, visserligen lyckligt, men för min ridderliga heder sårande förhållande. Ända till dess jag såg dig, har qvinnan för mig endast varit en fläkt, en blomma, något, som behagat och försvunnit. Vid anblicken af dig kände jag mig först för evigt bunden, Penning. Åh! det bandet skall snart slitag. (Kastar sin förlofningsring på golfvet.) Se så! nuär det förbi med den evigheten. af Börd. Har du rätt betänkt hvad du gör? Har du klart för dig hvad du i detta ögonblick Jättsinnigt försakar? Vet du, att det fios qvinnor, som räknat för det saligaste ögonblick i