Aftonbladet – 20 januari 1857, sida 1

DRE DD.) EN BERÄTTELSE HARRIET BEECHER STOWE. Förra Delen. I sjelfva verket låg det någonting i den kringströfvande beskäffenheten af detta nya lefnadssätt, som passade håns oroliga lynne; och ehuru han ständigt köpte upp osäljbara vator och förlorade på allt hvad han sålde, lyckades han dock dåra sig sjelf med den illusiöfien, att han ändå verkligen hade ett yrke till sitt uppehälle, blott derföre ait då och då några småmynt fuino väg till Kans fickor och emedan kretsen af de små källare och krogår, hvarest han kunde dricka och slå dank, allt mera vidgade eig. En tillflykt hade han dessutons, som aldris svek honom, äfven när alla andra bjelpköllor sinat ut; och det var slafven Tiffs outtröttliga fyndighet och tröhet. Tiff tycktes i sjelfva verket vara ei af dessa lyckligå gamla varelser, som stå i så godt förstånd med hela den skapade verlden, att föda aldrig fattas dem, Alltid nappade fisken på Tiffs krok) äfven då den aldrig nappade på någon annans, och häraf håde Han fått vanan att Kalla närmaste siröm för Tiffe fläsktannan. Alltid låde Tiffs höflör ägg och förtrodde honom kacklande hvar de lagt dem, Kalkonerna frodades och gödde sig sjelfmant för hans räkning och presenterade bonom hela kullar af finduniga ungar. Alla slågs villebråd, ekorrar, kaniner, gräfsvin, Opossums tycktes göra sig ett särv se Aftonbladet mr 4.14