Aftonbladet – 20 januari 1857, sida 1

Men bara man kommer ihåg sig, så är det så präktiga kängor som man nänsin vill se. Så har jag två eller tre gamla byrålådor, som jag fick för godt pris på en auktion, jag tänker några af dem ska väl passa i den gamla stommen jag köpte i fjol. Fick dem så godt som för inte.s Bevara Oss massa, den der gamla byrån tog jag till hönsbur. Kalkonkycklingarne hoppa ut och in der hela dagen om. oNå ja skura af den bara, så är han lika bra; och passa sen in lådorna. Och nu, min gumms, ska vi sätta oss till att ätar, sade han, i det han slog sig ned vid bordet och började ett kraftigt anfall mot den stekta kycklingen, utan att bjuda någon af de närvarande att hjelpa gig. ba Missis kan inte sitta med vid bordets, sade Tiff. Hon har varit sjuk alltsedan lillen föddes.. Och Tiff närmade sig sängen med en läcker bit kyckling, som han försigtigtvis lagt af på en tallrik, och hvilken han nu vördnadsfullt bjöd henne sedan ban först stält den på en brädlapp, öfverbredd med ett stycke papper, hvilket skulle föreställa en bricka. Ät nu en smula, käraste missis; om ni vill aldrig så gerna, så kan ni ändå inte lefva bara på att se hur andra äta. Ät nu: vackert medan Tiff sätter kjolen på lillen. För att göra sin gamle vän till viljes, låt sade qvinnan försöka att äta, men medan Tiff vände ryggen till, matade hon i stället barnen, som stått henne och betraktat henne med hungriga blickar, såsom barn pläga då met framställes för en sjuk mor. Det gör mig godt att se dem ätar, sade hon ursäktande till Tiff, då ban vände sig om och tog henne på bar gerning. Ack missis, men ni skulle äta för två nu. Hvad de äta kommer inte den här lilla parfveln till godo. Kom ihåg det.. — (Forts,)