Aftonbladet – 20 januari 1857, sida 1

ken! Hur deras hjertan hänga fast vid rnännerna! En evig skada bara, att den fattiga miss Sue inte fått nån likare att hänga sitt bjerta vid! Jag är färdig att få gallfeber bara af att se hohom stoppa i sig allting och henne sitta. der och se på: Som det inte kan hjelpas ändå, så — Härmed satte han stekpannan öfver kolen,hvarest kycklingen snart fräste i såsen. Under tiden drog Tiff fram bordet och ordnade det till qvällsvarden. Snart rykte kaffekokaren på elden och kornkakor bakades i eskan. Emellertid höll Cripps på att ifrigt beskrifva för sin bustru det märkvärdiga varulagret, hvars inköp satt honom vid så godt humör, . Ser du Sue, den här gången tog jag vägen åt Raleigh till, och der råkade jag på en karl, som kom från New-York eller NewOrleäns, eller någon annan af de der norra staterha. NewOrleans hör väl ej till de norra staterna, eller hur?, invände cdmjukt hans hustru. Nå ja, New-någonting, lika godt hvad. Hvem fon frågar efter rådant! Afbryt mig du inte bara, Sue Kunde Cripps hafva sett den hämndfulla blick T;ff i detta ögonblick gaf bonom ofvanför de stora glasögonen, skulle han Kafva darrat för sin qvällsvard. Men lyckligen okunnig härom forifor han i sin berättelse: Ser du, nu hade den der karlenen hel låda med Ffruntimmersbatfar, prima sort och af allra modernaste fason. Fan hade fått dem från Paris, som är hufvudstaden i Europa, och ban sålde dem till mig för så godt som Intet. Ah, du skulle se dem! Jag har verkligen lust att taga upp dem. Tiff, håll ljuset hör. Och Tiff lyste honom med det brinnande blösset, i det ban antog en uppsyn af bister misstro och förakt, medan Cripps med en yxa bände ifrån etf par plankor på en af lårarne och lade i dagen en rik samling af