Aftonbladet – 19 januari 1857, sida 3

byltet i tråget var en Peyton; och denna tanke värmde och tröstade honom, medan han följde sin etackars matmor på hennes allt lägre stuparde förd genom lifvet... Hennesman -betraktade; han .medett. beskyddande, höfligt förakt. Han önskade honom allt godt; han ansåg som sin skyldighet-att ställa hans handlingar i bästa dager; men i förtroliga stunder kunde man stundom se Tiff med en viss häftighet rycka glasögonen af näsan och afgifva sitt enskilta omdöme, att man inte stort hade att vänta af tocke der slags folk! I sjelfva verket kunde också den kringstrykande och ostadiga beskaffenheten af. John Cripps vanor och lynne. till viss grad rättfärdiga den gamle mannens förakt. Hans industriella bana skulle kunna skildras såsom innefattande litet af allting och mycket af intet. Han hade börjat att lära två tra yrken efter hvartannat; hade gjort en half hästsko och förstört en eller två yflar; försökt sig som diligenskusk, dresserat uppar till fäktning. och hållit hundar till neserjagt. Men han drog sig ständigt tillbaka rån alla yrken han försökte, sågom i sin egen anke djupt förfördelad af. ödet och gina nedmenniskor. Den sista plan,.som: uppprungit i: hans hjerna, hade väckts af en lug, kringvandrande yankee-köpman, som, lä han hade ett osäljbart och skadadt rarulsger att afyttra, inbillade Cripps att bn rade hittills ännu outvecklade, dräpliga -anag för handelsyrket; och den stackars John, om aldrig vetat hvad-additionseller multilikationstabell ville säga; och som fört sina uppfäktningsprotokoll.r på fingrarne, med til!jelp af ett och annat kritstreck bakom dören, iät slutligen öfvertyga sig, att han funnit in rätta kallelse: (Forts.)