Aftonbladet – 19 januari 1857, sida 3

generalen att bistå honom i deänå angelägenhet. Dufour meddelade förbundsrådet innehållet af detta bref, och generalen befullmäktigades af nämde Hyndighet ätt begifva sig till Paris, för att muntligt lemna svar på kejsarens anbud. Dufour gjorde sig, i öfverensstämmelse fried sina instruktioner. all möjlig möda att förmå kejsaren afstå från yrkandet på fångarnes frigifvände på förhand, såsom kränkande för schweiziska styrelsens suveränitet. Men Napoleon vidböll sin begäran,såsom ett hufvödvilkor för möjliga underbandlingar med Preussen, samt gaf den försäkran, att om Schweiz frigåfve fångarne, och konungen af Preussen likväl icke ville afstå från sina anspråk, utan ville med härmakt angripa Schweiz, skulle Frankrike med väpnad styrka beskydda Schweiz. Detta var ett kejserligt ord. Dufour önskade dock, att få något skriftligt med sig till Bern, för att kunna framlägga de kejserliga förslagen inför förbundsrådet. Kejsären biföll detta samt gaf Sin minister, Walewski, befallning att utfärda en not. Denna not öfverlemnudes derefter till general Dufour. Den fördrade fångarnes frigifvande, hvaremot den kejserliga regeriogen erbjöd sina bons offices, att konungen af Preussen skulle afstå från sina anspråk på Neufchåtel. Dufour fanm dock detta erbjudande icke nog bindande och yttrade frimodigt sin tanke till kejsaren. Napoleon gaf nu ett bevis på sin välvilja för Schweiz, som öfverstiger alla föreställningar. Han lade noten på skrifbördet, fattade pennan och sade till Dufour: Diktera då ni buru ai vill hafva de ställen, som icke tillfredsställa er., Dufour önskade, att på det ställe; der det talades om fångarnes frigifning, följande ord skulie intagas:Usant de ses droits de souverainetå (d: v. s. att Schweiz endast under utöfniogen af sin egen suveräni tet, och icke under erkännnnde åf en preussisk statshöghet frigåfve fångarne). Kejsaren skref såsom Dufour ville hafva det. Vidare fann det schweiziska sändebudet uttrycket bons offices, för svagt och ville hafva det utbytt mot orden: tous ses efforts; d. v. s. att kejsaren skulle göra allt som stod i hans makt, för att förmå denne att gifva efter. Dufour dikterade och Napoleon skref. Dessa förändringar, verkstälda af Kejsarens egen hand uti ministern Walewskis not, finnas ännu bland de akter, som skola af förbundsrådet föreläggas edsförbundsförsamlingens utskott, emedan noten icke från kejsarens hand återsändes till utrikesministern, utan direkte öfverlemnades till general Dufour samt af denne medfördes till Bern. PORTUGAL. Konungen hade den 3 dennes personligen öppnat cortes. Trontalet lägger särdeles vigt på förbättrandet af vägarne, anläggande af Jernbanor, isynnerhbet en dylik från Lissabon till Oporto, samt det portugisiska jernbanssystemets sammanbindande med det spanska. Elementarundervisnihgen kommer att reformeras och finansväsendet att förbättras. Stridigheterna med påfven, i anledning af de kyrkliga förhållanderna i Goa, är nära att biläggas. SPANIEN. Uti Veger, i provinsen Cadix, har arbetslösheten. och de höga prisen på lifsmedel framkallat ett litet upplopp. Arbetarne fordrade af myndigheterna sysselsättning, och ortens syuntamiento åtog sig att dagligen lemna 300 personer arbetsförtjenst. ITALIEN. Från konungariket Neapel ingå med dagens post underrättelser, tom antyda att jäsningen är fruktansvärd och att detta land sannolikt närmar sig en ny våldsam kris. Nedanstående korrespondens från Palermo, daterad den 27 December, skildrar i dystra drag tillståndet på Sicilien samt det elände och den förbittring i sinnena, som råda i detta olyckliga land. Se här hvad ett åsynavittne berättade om sinnesstämningen och ställningen i landet: Våra fängelser äro fullpackade med fångar, våra familjer försänkta i sorg; båda de förenade konungarikena äro öfverhopade af förtryck, elände och förtviflan. Nästan alla kommersiella. och merkantila relationer till det öfriga Europa liggai dödskampen, emedan de genom spänniogen mellan Neapel och vestmakterna blifvit totalt förlamade; armod och arbetslöshet tilltaga och med dem missmodet, eländet, förtviflan. Nyligen hafva revolutionära proklamationer, som uppmana till allmänt uppror, gjort sin rund kring landet, oaktadt polisens vaksamhet. Den 26 December fann man här uti Palermo icke blott ett betydligt antal dylika utströdda på gatorna, utan till och med såsom affischer uppklistrade på det kungliga palatset samt instuckna uti händerna på de allegoriska figurer, som omgifva Philip IV:s staty på Piazza l Reale. En af dessa proklamationer lyder ordagrannt som följer: Sicilianare! Ofördragligare, än allt tiligare förtryck, äro de afskyvärda. bojor, som nylisen blifvit vårt folk pålagde af despotismen och tyranniet. Spioner, anklagelser, förtal, lögn, rättslöset, barbariskt våld: se der länkarne uti de förhat-iga bojor, som intet europeiskt, intet kristet folk san eller får bära! Upp derföre, tappre sicilianare, . rusten eder till strid, och visen menskligheten, att j ären män, vardiga frihetens himmelska välsignelser, och icke fega, föraktliga slafvar! Viljen väl j, med minnet af edra fåders och bröders djerfva och årofulla strider mot despotismen för ögonen, förjena förbannelsen och nedsjunka i den skändliga örnedringen, att icke vara värde ett bättre öde, än len skymfligaste behandling? På eder blicka uppnuntrande de hädangångne frihetshjeltarnes andar, uf eder vänta edra. barn ett, fritt Sicilien, af eder ioppas de fångne frihetsmatyrerna sin befrielse! vanära öfver den föraktlige, som tillsluter sitt öra ch sitt hjerta för denna trefaldiga kallelse! Ännu ägra hundratals välbeväpnade -män uti våra berg; riljen j att äfven dessa skola duka under, i anleding af folkets feghet? Viljen j äfven bringa tyranjet dessa nya offer? Till vapen, till strid, tappra icilienl Lefve friheten! Lefve fäderneslandet! Denna och fiera dylika, om glödande. frihetsanda ittnande manifester hafva kraftigt inverkat på folet, och lugnet på ön är långt ifrån återstäldt, utan värtom jäsningen och förbittringen i tilltagande. en genom förtrycket stegrade frihetsglöden underlåses och tillväxer, visserligen ännu under en lugn ta, men desto oafbrutnare och oemotståndligare. — edan medlet af November månad hafva uti Palermo 00 personer blifvit inkastade i fängelse, och af deshafva endast 80 till. 90 blifvit åter frigifne, af rist på allt slags anledning till misstanke. Antalet f de beväpnade insurgenterna uppskattas till omring 500 man, och hela styrkan berättas stå under an Marcos befäl. Det skall hafva lyckats insurgentartiet att, trots polisens och tullbevakningens stränga ontroller, insmuggla 500 engelska infanterimusköter. lyndigheterna visa stort misstroende mot alla här stande engelsmän, hrilka bevakas af spioner, till ch med i sina egna hus. Nyligen fann en engelsan, hr D, en karl gömd bakom förhänget till sin ingalkov.. Han grep bonom med kraftig hand om rupen, samt ropade sin betjent, för att med dennes ad RER VEN RNA ETTER KORNEN BBR Käg aa he i ugn NEP pr AN ÖS p—— lags bekantskap med devanligaste skoläm-Å Lb en, som någonsin guvernör Berkeley kunde yv nska, och långt mera fri för alla religiösa l: ördomar än en mahomedan eller en hindu. p Jnder ett af sina ströftåg genom landet kom lt an en qväll till en vanskött och förfallen f