Aftonbladet – 17 januari 1857, sida 3

nom. Det enda vackra draget var hans stora svarta ögon, hvilka: för närvarande doldes af ett par stora glasögon, som sutto ytterst på nästippen, och genom hvilka ban riktade sin blick på en barnstrumpa, som han var flitigt sysselsatt att stoppa. Vid hans fötter stod en klumpig. vagga, gjord af stammen af ett gummiträd, urhålkad till form af ett tråg och fodrad med åtskilliga gamla fragmenter af ylletyg, hvari ett litet spädt barn låg och sof. Ett annat barn af omkring tre års ålder satt på negerns knä, ifrigt upptaget med att leka med några tallkottar och litet mossa. Den gamle negerns gestalt var lutande och böjd, och han bar kring gina axlar en half näsduk eller schal af rödt ylletyg hopfästad öfver bröstet, alldeles gom qvinfolken bruka. En eller två synålar, med långa dinglande svarta trådsändar, sågos instuckna i schalen, och medan han flitigt stoppade på den lilla strumpan, sjöng han och pratade ömsom med barnet på hans knä, Se på, Teddy! stilla, min lille herre, stilla! — Se, hans mamma är sjuk och hans syster är borta efter miklamenterna. Så Ja — nu ska Tiff sjunga för sin lille herre. Krist vardt födder i Bethlehem, Krist vardt födder i Bethlehem. Och neder i krubban lagd. Aj, akta sig! den der nålen rifver hans lila finger — stackars lilla fingret! — Ah, stilla nu! — lek med sina vackra leksaker, så kanske hans pappa har hem nya åt honom lb O Gud! — ahl sade den sjuka, det är: förbi med migls Gud signe er, missis, nej! sade Tiff, läg. gande ifrån sig strumpan ochvtryckande bari net intill sig med ena handen, medan han med den andra slätade och ordnade sängkläderna. Inte är det förbi; äck Gud signe