Aftonbladet – 17 januari 1857, sida 3

rdr bko för hvarje tur, medföra icke allenast bref uti breflåda, utan ock bref samt tidningar och så kallade korsbåndsförsändelser uti postsäck eller väska. Visserligen är genom kongl. kungörelsen den 7 Mars 1835 sådan skyldighet, i afseende å brefbefordring i breflåda, i viss mån redan bestämd, och i:et har lyckats postsiyrelsen att på senare tiden med ie fleste ångfartygsrederier afsluta kontrakt om postföring på ofvanstående eller än bättre vilkor; men erfarenheten har dock visat, att sådant ej alltid låter sig göra, egentligen på sådane router, der postbefordringen med ångbåt är angelägnast och knapt kan undvikas, så att posiverket kunde nödsakas att besala oskälig ersättning, samt det i öfrigt är synnerligt obeqvämt och otjenligt att för hvarje nytt ångfartyg och årligen med de redan varande afhandla om kontrakter, som stundom kort efter afslutandet, och sedan derom blifvit skriftvexladt både inrikes och med utändska postverk, förfalla i följd af förändrad bestämmelse för fartygen, äfvensom flere andra olägenheter förekomma. Förenämde kungörelse af 1835 är utfärdad uten rikets ständers hörande eller medzerkan; och ehuru det på ictet sätt tillkommer styrelsen att bedöma, huruvida rikets ständers samverkan till författning i ämnet skulle erfordras, vågar dock styrelsen yttra, att då de i tullförfattningar, seglationsorining och lotsförfattningar för sjöfarande gifna föreskrifter och bestämda förpliktelser anses af ;konomisk natur, så att lagstiftningen derom tillkommer Eders Maj:t, samt passagerareångfartygen vid iastning, lossning, tilläggning vid hamn, frihet att taga eller icke taga Jots, samt hamnumgälder till kroaan med mera, ätnjuta flere väsentliga företräden framför andra fariyg, synes postföringsssyldighet utan betänklighet kunna dem tillförbindas. Jemte det styrelsen i underdånighet öfverlemnar till Eders Maj:t, om icke anledning vore att lita komma i öfvervägande, huruvida icke rättigheten, att hålla grind öfver allmän landsväg kunds antingen helt och hållet borttagas, eller åtminstone inskränkas och begränsar, såsom för några år sedan egt rum i Norge, der inga nya sådane grindar få uppförss och endast de bibehållas, som förut funnits under ett visst antal år, hemställer styrelsen i underdånighet, dels att intressenter i diligenser, forvagnar, jernvägar och ångfsrtyg, som med passagerare emellan vissa orter göra reguliera turer, på förut för året eiler viss termin bestämda tider, måtte åläggas att antingen utan ersättning från postverket eller, om Eders Maj:t ej finner skäl dertill, emot betalning, ej öfverstigande halfva inrikesportot för betslte bref och ej för hvarje mur fram och åter mer än. högst 4 rår bko, medföra ej allenast bref uti anbrsgt breflåda, som postverket skulle bekosta, utan ock bref, tidningar och korsbandsförsändelser uti postsåck eller väska; dock att postverket borde bekosta postens hämtning och aflemnande. I sammanhang hvarmed skulle föreskrifvas, att, före resewrerne begynnande, afslutande eller förändring, underrättelse i god tid, ocb, när så ske kunde, minst fjorton dagar förut, borde poststyrelsen. och postkontoret i den ort, der bolaget eller dess hufvudagent finnes, meddelas; dels ock att uti nådig proposition till rikets ständer måtte föreslås att å de vägar, der, oberäknadt extra poster, regulier pos: med bref, tidningar och: korsbandsförsändelser beforåras mer än 2 gånger i veckan och med 2 hästar hvarje gång fram och lika ofta åter, posthemmansskjutsen bör, när Eders Maj:t finner för godt att så förordna, upphöra, samt posthemmanen för befrielsen från postskjutsen till postkassan inbetala rotefrihstsafgift. när rotefrihet åtnjutes, och derjem:e med andra i öfrigt likartade hem man ingå och deitags uti de allmäsna utskylder och vesvär, ifrån hvilka posthemmanen nu i följd af postföringsskyldigheten äro befriade; samt att de gästgifveriskjutsskyldige åläggas besörja all den brefeler paketpostföring och dermed förenad personbefordring, som ej bestrides af posthemman, emot lega af 24 sk. bko milen för sådan post, som ej foriskaffas skyndsammare än 1 mil på 1!;, timma, och 32 sk, bko milen för den post, som bör befordras 1 mil i timman, samt i begge fallen med tillägg af åkdonsiega och förhöjning af 4 sk. bko milen för skjuts från stad, samt med iatttagelsr, att tyngden ej finge öfverstiga för post af förstaämde slag, hvad för gästgifreriskjuts är gallanie, eller 20 18 per häst, och för den post, som skulle befordras en mil i timman, 15 18 per häst, i begge fallen medföljande postiljons tyngd inberäknad, denna tyngd antagen till 10 185; dock att derest för sådane framoch återgående reguliera poster å ett eller flere ombytesställen större hästantal än 12 i veckan, oberäknadt tillfällige extra poster, eller för något oförutsedt behof, de skjutsskyldige skulle ega, om de så aktade för godt, att, efter derom sex månader förut gjord anmälan, frånsäga sig postskjutsningsskyldigbeten och varda derifrån befriade, emot det de vid skjutsombytesstället anvisade stall för erforderligt antal postskjutsbästar, till detsamma hörande nödigt foderrum, vagnslider för 4 åkdon, samt boningsrum af 2 rum med ett kök för den eller de personer, som skulle vårda hästarne. och fara med posten, samt dessa hus och lägenheter, såsom de skjutsskyldiges egendom, vidmakthålla, så länge de ej skjutsningsskyldighetena återtoge, hvartill de skulle vara berättigade efter ett års förutgån-en tillsägelse; men i hvilket fall de ej egde att densamma sig åter frånsäga, förr, än efter fem års förlopp.