Aftonbladet – 17 januari 1857, sida 2

EN BERÄTTELSE AR HARRIET BEECHER STOWE. Förra Delen. Huru, afskedar ni dem alla? Mr Clayton och allesamman? Nå, det vet jag då ännu inte så noga — kenske icke. Vet du hvad, Harry, jag tycker bans bref ha tagit u;p sig litet på senaste tiden; de äro äfminstone helt olika alla andra bref jag får; och ehuru jag inte är färdig att gå i döden för bonom, så vill jag dock ogerna bli af med bangs bref. De andra två är jag ;deremot alldeles utledsen vid; — och hvad det beträffar, att Ja den der gamle Carson trippande omkring mig här — så kan jag inte didar bara, tenken derpåt Ivalla händelser vill jag då åtminstone inte hafva honom och Clayton här på en gåög. Nej, jag ville inte för allt i verlden att de skulle råkas just här, och jag skref .genast i morse ett, bref till Carson, för att hindra honom att korima, och jag Kar varit förtviflad håla dagen. AHa mbenniskor ha plågat mig. Tant Nesbit gaf mig en af sina sömmnigaste predikningar mot kurtis och koketteri och ville inte alls bjelpa mig. Och gamteHundra sen — jag ville han skulle taga ut hästarne och vagnen och köra mig öfver till postkontoret, så att jag sjelf skulle kunna leråna 14 brevet; inen Aldrig fåg jag i mitt lif en sådan envis menniskal Jag Ken inte få honom till någorting! Jag unfdrår just —() Se Aftonbladet u:r 4—12,