hinder i vägen. Passande skäl för denna stärdiga vägran hade utgjort ett studium för Tifstiden för gamle Hundra, och han: hade också alltid i beredskap ett helt förråd af dem, särskilt lämpade till .ändamålet, I första rummet förefunnos alltid en mängd omöjligheter med afseende på vagnen. Antingen var den smutsig,: och han hade just i sinnet att tvätta den, eller hade han: tvättat den och kunde inte låta stänka ned den igen, eller hade han tagit ifrån bakskärmen och haft i sinnet att sy till den med nägra styng endera dagen, eller ock )ver det något i olag med hjulen: Han kunde mest tro, att någonting hade gått sönder, och besittingen skälle han icke tala med smeden om det en vacker dag,. Hvad bästarne -beträffadej så hade han der ett ännu . rikare fält för sina omöjligheter, och ;då man besinnar sensträckningar, lossnade;skor, stenar i hofvarne och alla andra möjliga olyckshändelser, för hvilka han hade sin egen ordbok, så var det, enligt vanlig beräkning, näst intill omöjligt att de två någonsin skulle befinnas i ordning på en gång. Helt och hållet okunnig: om. det oerhörda i sitt företag och upprymd af medvetandet om sin myndighet, trippade Nina sjungande framåt och fann gamle Hundra lugnt liggande i dörren till sin koja, betraktande genom sina halfslutna ögon huru eftermiddagssolens strålar förgylde röken, som uppsteg -från den gamla pipan mellan hans läppar. En stor, svart, enögd kråka satt uppflugen på hans knä och tittade sig omkring med gäckande min, Då hon hörde ljudet af Ninas steg närma sig, blängde hon på henne med sitt enda återstående öga, i det hon intög en lyssnande och uppmärksam ställning, som hade hon varit beordrad att stå på utkik medan hennes herre lurade, Mellan denna kråka, som fått