skall jag gerna taga emet dem, om de an lydde på 300,000 francs. På de sista orden lade bankiren särskild tonvigt. Det var bra, rätt bra; att jag blef bekant med monsieur. Vi kunna ju gå pu strax? När herrarne kommit in på bankirens kontor, förevisade briten sina vexlar. Bankiren betraktade dem mycket uppmärksamt, som det tycktes, men närmade sig derunder till dörren och riglade den, hvarefter. han med ena handen stoppade vexlarna i fickan och med dea andra höll en spänd pistol under näsan på briten. Herre!, sade han, ni är en skurk! Jag var underrättad om er ankomst. Ni har varit kassör hos W. komp. i London, hvilkas korrespondent jag är. Ni har ur husets kassa stulit 300,000 francs i vexlar; jag behåller dem, men-skjuter er för pannan, om ni gör någon min af att vilja bruka våld: Åb, hå, åh! utbrast briten, men stod helt lugn, stum och kall, utan att rodna en gång. Bankiren njöt en stund af sin triumf; derpå utbrast han: Ni kan vara glad, att er f..d. chef är em så ädelmodig man som han är. Ni skulle ha kunnat skaffa er sjelf i galgen; i stället vände ni er till mig. Jag följde er vid landstigningen; jag sate mig med flit bredvid er vid bordet; jag anade att ni skulle snart vända era papper till pengar. Det slog riktigt in., Ah, hå, åh lb upprepade briten. d Bankiren fortfor: Huset W. komp. vill .emellertid af ädelmod, icke. blott föruviga saren, utan för er hustrus och era barns skull gifva er medel att hädanefter bli hederlig tarl. Ni har tre barn? Fem! mumlade engelsmannen i klagaude ton. Lika mycket! Jag här i uppdrag att till er utbetala 60,000 franes kontant; Här har mi dem ii fraoska barkens sedlar. Försök nu att bli hederlig karl och lsga er för all del härifråa., Briten stoppade sed!arve på sig och gick under tusentals komplimester: Han skyndade utan tidsutårägt till jernvägen och afreste till Paris. : Emellertid skref bankiren till London, att han uträttat sitt uppdrag; han öfversände de engelsmannen fråntagaa vexlarne och begärde att de 60,000 francs måtte skrifvas honom till godo, men bifogade emel!ertid den varningen, att huset hädanefter icke måtte tullerkänra några belöningar åt :jufvar. i Tre dagar senare mottog bankiren ett bref, som satte honom diverse myror i hufsudet. Brefvet innehöll, att W. komp. alldeles icke blifvit bestulne, att kassören var på sin post och en hedersman, men de öfversända vexlarne falska. De åt bedragaren lemnade 60,000 fr. finge korrespondenten skrifva på sitt eget förlust-conto. Bedragaren hade — så befannsdet — sjelf skrifvit det förra brefvet till bankiren, sjelf angifvit sig deri och sjelf utfäst belöningen af 60.000 fr. åt sig. Mot sådane bedragare var sjelfva Carventier en stympare. (D. B.) — Ny uppfinning. Man läser i Malmö Snällpost: Herr agrikulturingeniör Heerboth i Ystad har konstruerat en sorts tröskmaskin, som i alla afseenden, såväl till mängd som rentröskning, långt öfverskrider alla hittills kända konstruktioner och vid hvars bruk ej ens fordras en hästkraft. Hr -Heerboth har för hr -häradsskrifvaren :Faxes räkning låtit bygga en tröskmaskin, som är uppstäld på bostället i Lilla Köpinge, och som vid proftröskningen såväl som sedermera väckt allmän belåtenhet. Vid proftröskningen drogs maskinen först af en karl, för att visa med hvilken lätthet maskinen arbetade, och under arbetet med en häst tröskade maskinen, änskönt hvarken karl eller häst voro vana vid densamma, ;af Korn 1 tunna 26 kappar pr timma, Hafre I -d:o 28 do pr do, Ärter 2 tunnor pr do, Ett bevis på, med hvilken lätthet maskinen arbetade, är det att hr Heerboth för hr Faxes räkning till samma maskin: konstruerat en hackelsemaskin samt förskrifvit en skråningsqvarn, som allt skall arbeta med samma häst som drifver tröskmaskinen, hvars konstruktion är sådan att säden koinmer ut för sig och balmen för sig, och är maskinen för öfrigt både vacker och bastant bygd, samt kan med lätthet från ett ställe till ett annat transporteras med ett par hästar. Enspännig maskin med hästgång kostar 550 rdr rgs, hvarvid det utmärkta arbetet i metall ej synes dyrt. — Det tviflas icke på att priset dessutom kan blifva ännu billigare, när hågon af våra maskin: fabriker kan antingen helt eller tilben delöfvertaga patentet, som väntas på denna nyttiga uppfinning. — Faran af åkerklatt ibland råg. I Journa de Chimie med:eale (1855, p. 2 0) har en fradsk naturforskare, Legrip fästat uppmärksamhet på att den ibland råg allmäot vexande åkerklättan (Githago) in: noehåller i sina frön ett skarpt ömne (Saponia) hvil: ket verkar som ett gift, och ati dessa frön ofta förekomma i sådan mångd, stt de kuona utgöra ,sg till !7,jo af hela rogskördens vig:. Han avser derföre detsa frö böra noggrant utsofras ur utsidesråg, och att man vid inköp af råg bör sorgfälligt tillse vatt den icke är förorenad af denna farliga inblendning.