Aftonbladet – 15 januari 1857, sida 3

Lotion: td r-bimaRa TNE. AFRO ER en RA TAGA vas någon, minst lika mycket harts teget fel som Victors, ty han hade mera än behöfligt var förlängt den falska demonstrationen vid Börisow. Victor drog sig dagen efter en bragd, derunder han visat beundransvärd sjelfuppoffring, tillbaka med bitter sorg i bjertat. Om billiga Ångbanor. Till Redaktiönen af Aftonbladet. Då, sedan min i slutet af förlidet år i tit.-tidning införda artikel skrefs, uti Aftonbladet för den 16 Dec. ytterligare en artikel Om billiga ångbanor, förekommit, såsom svar på några anmärkningar af löjtnant Nerman, införda i Aftonbladet för den 20 Nov. emot den första artikeln i detta ämne, torde följande korta svar derpå kunna få betraktas såsom ett postskriptum på min förra artikel. I motsats till hvad artikelförfattaren derom anför, torde böra upplysas: Att den omtalade ångvagnen, Förstlingem, ursprungligen bygdes för Norbergs 3 fots bana, fastän för kontraktören hr Sundlers räkning, och att meningen var, att bolaget skulle öfvertaga densamma, sedan vägen blifvit fullbordad, fastän bolaget afstod derifrån på grund af nämde ångvagns rings. dragkraft, hvarefter hr Sundler, för att på något sätt tillgodogöra det derför utlagda kapital, lät änra den till 4,83 fots spårvidd och begagna den till grusning å Nora-Ervalla jernväg. Några tvära knö.n lära ej heller funnits å Norbergsbanan af 3 fots spårvidd, fastän krökningarne ej voro särdeles väl anlagda. Att ängvägnen för 4 fots spårvidd gått ur spåret, härrörde endast af att belastningen var ytterst ojemt fördelad på axlarne, hvarigenom den fick en guppande rörelse, och ej af något missförhållande emellan axlarnes afstånd och vågradien, såsom artikelförfattaren uppgifver, hvilket bäst bevisas deraf, att den omnämda ångvagnens benägenhet att gå utaf skenorna alldeles upphört, sedan mån, genom att pålägga några sk tackjern, gifvit axlarne lika belastning. Visserligen vore7det ytterst intressant att, såsom artikelförfattaren föreslår, sgenom mångåriga försök afgöra huru långt minskningen af vagnens groflek kan gå,innan besparingen i fortskaffningskostnad tillintetgöresaf !den ökade underhållskostnaden eller tvärtom; menlidet är kanske mindre intressant att släppa till pengar och riskera menniskolif för sådane försök, och det kostar säkerligen i alla afseFnden minst att hålla sig till hvad erfarenheten bestämt såsom lagom, och ej söka ytterligheter hvarken i en eller annan Sriktning, och det så mycket mer som söndergående af en vagn i ett sammansatt tåg, äfven under ringa hastighet, kan förorsaka mycket stora förluster både af menniskolif och materiel. Full bevisning medföra beräkningar grundade på naturlagarne, endast om de antaganden som förutgått och de tillämpningar man deraf gjort äro riktiga och fullständiga; men om man, såsom artikelförfattaren, enligt hvad ofvan är visadt, utgår från. falska eller ofullständiga antaganden, och derpå skeft tillämpar dessa lagar, bli de resultater man kommer till, missledande. Huruvida det är billigt, att vid jemförelse emellan olika ångvagnars dragkraft sätta den effekt en ångvagn åstadko r uppför en lutning af 1,80 emot hvad den andre åstadkommer uppför en lutning af 1,50, kan hvar och en opartisk bedöma. Mot artikelförfattarens imaginära kostnadsförslag för 3 fots bana måste anmärkas, att det synbarligen är uppgjordt för att sluta med en summa af 200,000 rgs; att det i afseende å de utförda posterne för banvall, grusning, syllor, skenor, som kosta. mer pr skI ju lättare de äro, skrufbindstycken, hakbultar, nedläggning af öfverbyggnaden, spånvexlingar, lastvagnar samt förvaltning och redskapsslitning inga— landa är, uppgjordt på samma grunder som löjtnant Nermans kostnadsförslag för 4 fots bana, att oförutsedda kostnader, äfven vid de noggrannast beräknade arbetsförslagen, vanligen förekomma och således så mycket heldre här bort upptagas, som förslaget i Yrigt är lösligt; att det i allmänhet torde vara 50 procent för lågt, så vida en någorlunda tjemstbar och varaktig 3 fots bana för ångkreaft afses; samt att det på grund af ofvanstående alldeles ingenting bevisar. För öfrigt hänvisas till hvad ofvan blifvit anfördt och anhålles, att de, som intressera sig för detta ämne, behagade gömma denna artikel, för att jemföra med det genmäle derå, som den förre artikelförfattaren sannolikt kommer att afgifva, emedan eu arbetande ingeniörs tid sällan medgifver att fortsätta en Jångvarig polemik af denna art, och derföre svar å det förväntade genmälet möjligen ej medbinnes. L. M. N. Siksstet mo