Aftonbladet – 15 januari 1857, sida 1

5 Mm HM MVM TO MM Jag är säker att det fins minst femtio sätt att beröfva henne hennes. rätt, — men nu till miss Ninas egendom; du kaa sej fatta mina känslor i detta afseende. Den öfverlemnades likasom hon sjelf i min vård. Hon har ej mera vetat hvar pengarne tagits än det barn som föddes i går — och lika litet hvart de gått; men inte skall det kunna sägas om mig, att jag skuldsatt egendomen för att kunna köpa mig sjelf fris. Om jag haft någon ärelystnad hör i verlden, så har det varit den, att kunna lemna ifrån mig allt i god ordning till miss Ninas man. Men sådana svårigheter jag haft att bekämpa, Lisette! — hur får jag inte bråka, för att tvinga de stackars negrerna till något slags ördantliet arbete; hur får jag ej Vränga och svänga, för att få makt med dem och styra dem, och sålunda få någonting ordentligt gjordt! De hata mig; Ge äro afundsjuka på mig, Lisette! Jag är just som läderlappen i fabeln: jag är hvarken for gel eller djur. Huru ofta har jag ej önskat att jag varit en god och ärlig gammal neger, som onkel Pomp! Då visste jag åtminstone hvad jag vore; men nu är jag hvarken det ena eller det andra. Jag kommer just nära nog till gränsen af de hvitas område, för att kunna se ditin, få smak för dess behag och längtan efter allt det sköna jag ser. Och sedan har min uppfostran ännu mera förbittrat mitt läge. Det är en sorglig sanning, att då fäder till sådana som vi känna nå Ön. kärlek för oss, så är det ej en kärlek sådan som de hysa för siha hvita barn. De blygss till hälf-i ten för oss, de blygasatt visasin kä:lek om de! känna någon; och sedan åtföljes den of ett slägs halft medlidande, ballt samvetsförebråelse, som de nedtysta inför sig sjeltva med att smickra och smeka os. De öfverbopa oss med presenter, låta oss fritt följa våra nyc-; ker, leka med oss som barn, och roasig med