Aftonbladet – 14 januari 1857, sida 2

Nej, Harry; inte som jag Iycker om. Barn, barn! det är något helt annmat. Nå men, Harry, om du tycker det är så bårdt, hvarföre betalar du då de här penningarne för miss Nira? Hon vet ingenting derom; hon har inte bedt dig. göra det. Jag tror inte hon skulle vilja det, om hon visste det. Gå du bara och betala in dem för egen räkning och tag ut ditt frihetsbref.: oNej, Lisette, jag kam det inte. Jag har haft vården om henne alltsedan hon var litet bara, och jag har gjort vägen så jemn för henne, som jag möjligen kunnat, och nu vill jag inte lemna henne åt bekymren, Och vet du, jag har dessutom en annan farhåga, och det är, att, om hon visste allt, hon kanske ändå inte skulle handla som du tror. Man vet aldrig sådant der på förhand, Lisette. Derför, ser du, säger jag till mig sjelf: Stackars liten! hon förstår ingenting af affärer, och hon kan ej veta hvad jag känner vid allt detta! Men om jag skulle säga henne allt, och hon inte skulle fråga efter det, utan handla såsom jag sett så många andra qvinnor handla — då, förstår du, kunde jag ej mera trösta mig med den tanken: Jag tror inte hon skulle handla så — märk det — men jag vågar ej sätta henne på prof. Harry, hur kommer det sig att du älskar henne så högt? Du vet, Lisette, att master Tom alltid var en vild och elak pojke, egensinnig och våldsam och nästan kom fadrens hjerta att brista, och att han mot systern isynnerhet alltid var elak? Jag har aldrig kunnat begripa hvarför re, ty hon var alltid en liten älsklig flicka, och håller af honom ännu, rätt så dålig han är, och han är den mest sjelfviska varelse jag någonsin sett. Men, miss Nina hona är ej sjelfvisk; han är bara obetänksara. Men jag bar sett henne gång på gång göra för honom just hvad jag gör för henne gifva honomsina pengar och nipper, för att bjelpa honom ur klänman. Men slutligen kommer det ändå alltid på min räkning, och det gör