Aftonbladet – 14 januari 1857, sida 2

SIMA nn Mad okmtebeme men 1 MIA Cab ALDA tt jandet af nya stambanor borde anstå, om icke ända till dess de redan under anläggning varande blifvit fulländade, åtminstome under den tid nästa statsregleringsperiod omfattar. Vi få i det följande anledning att upptaga denna vigtiga fråga till pröfning. — De engelska tidningarne innehålla ytterligare underrättelser ifrån Kina, med posten erifrån ankomma, rörande angreppet på Kanton, hvilket man förut endast på telegrafväg haft sig bekant. I afseende på anledningen l! till krigets utbrott och anfallets rättmätighet äro meningarne delade, icke blott emellan de kinesiska myndigheterna och de engelska. utan ock inom sjelfva Englands press. Under det Times till alla delsr försvarar sina landsmäns beteende, ogillas detsamma deremot i de skarpaste ordalag af Daily News och Morning Herald. Examiner inskränker sig åter till en enkel, mindre partisk relation af förloppet. Saken är i korthet följande: Ett i Kina bygdt och bemannadt fartyg, hvars redare voro infödda, men som för leg af en engelsk befälhafvare, hade i Hongl Kong låtit inregistrera sig såsom britiskt fartyg. Sedan det anländt till Kanton, hade dervarande myndigheter fått spaning derom, att en del af besättningen utgjordes af sjöröfvare, och läto på grund häraf ombord pö fartyget gripa dess manklar till antalet 12 man, hvilka likväl på engelske konsulns reklamation öfverlemnades i dennes händer med begäran, att de tvenne personer, som befunnits vara beryktade sjöröfvare, mått återlemnas i rättvisans våld. Konsuln, långt ifrån att efterkomma denna begäran, fordrade deremot, att kinesiska myndigheterna sjelfvs skulle återföra hela besättningen ombord samti göra formlig ursäkt för sitt förfarande. Di detta vägrades, och engelske amiralen Sey:mour, som i ett personligt samamanträde med generalguvernören i Kanton ville uppgöra saken, härå erhöll ett nekamde svar, lät har skjuta bresch på stadsmuren och trupper in tåga i staden, hvilka dock till följd af deras ringa antal ej länge kunde bibehålla sin lätt vunna eröfring. Efter fyra dagars fruktlösa underhandlingar bombarderades en del afstaden den 3 och 4 November. Enligt de senaste med posten till England arkomma underrättelser hade casus belli egentligen ej varit matroserras gripande, utan guvermörens vägran att personligen underhandla med amiral Seymour. Den rätt, hvars kränkning ådragit Kantons invånare en så förfärlig hemsökelse, synes således egentligen ha bestått i amiralens privilegium att få göra guvernören en visit, antingen denne ville taga emot honom eller icke. Amiralens skrifvelse till guvernören utmärker sig genom en så äkta britisk naivetet, att vi anse oss böra derutur anföra följande; Ers exoellens har ej aflåtit något svar på mitt budskap, hvarföre jag, till följd af de afsigter jag för ert ombud tillkännagaf, lät göra en bresch på stadsmuren, och sålunda erhöll tillträde till ers exc:s officiella residens, hvilket jag besökte i går på eftermiddagen. Sedan detta ändamål vunnits, lät jag draga tillbaka mina truppern. Guvernörens svar är ej mindre karakteristiskt, ehuru vida bättre motiveradt. Det har följande lydelse: Hvad tillträdet till staden angår, får jag anmärka, att redam i April 1549 ministern Bonham utfärdade en kungörelse i härvarande faktorier, hvarigenom främlingar förbjödos att inkomma i staden. Denna kungörelse infördes dåi tidningarnme, och jag förmodar, att ers excellens derom tagit kännedom. Härtill må läggas, att främlingars utestängande från staden är i full öfverensstämmelse med den enhälliga opinionen hos hela befolkningen i Kvang-Tung. Man kan lätt tänka sig, huru föga belåten densamma varit med denna stormning och sköflingen af dess hus. — Tillförlitligheten af den sista uppgiften lärer väl åtminstone ej kunna betviflas. Times anför i sitt försvar för engelsmännens handlingsstätt, att, enligt den senaste traktaten med Kina, detta lands myndigheter ega att af närmaste konsul utfordra misstänkta brottslingar, men ej sjelfva få gripa dem. I afteende på guvernörens vägran att insläppa engelske amiralen i staden (hvilket ej kan stämplas sågom traktatsbrott), utfar bladet i beskyllningar emot kinesarne för deras brist på internationel höflighet och deras barbariska högmod, samt anser England böra genom mera bindande traktater försätta sig i en fastare ställning till det himmelska riket. Daily News deremot ogillar strängt engelsmännens förfarande, försvarar kinesarnes, och anställer en jemförelse emellan Kinas barbariska adminristration och Englands civiliserade, hvilken ingalunda utfaller till den senares fördel. Öfver frågan i sin helhet afgifver tidningea följände slutomdöme: Hvilka slutsatser skall väl verlden häraf draga, hvilken dom skall väl historien uttala öfver Englands politik, då det såluada befinnes bafva vändt upp och ned på romerska republikens stolta grundsats, den nemligen att vara öfvermodig emot de mäktige och eftergifvande emot de svage? ÅDå Ungerns nafnn utplånades från listan på I sjolfständiga nationer — då Siciliens frihetsSn hva AE ERS FAST DL TE KÅRE gör mig mest ängslig är, att jag är säker att hon innan kort gifter sig med en af de här Tälskarne.