Aftonbladet – 14 januari 1857, sida 2

det så mycket svårare för mig att bära. Men jag skall tala om någonting för dig, Lisette; mer du får ej berätta det för mågon menniska. Ser du — Nina Gordon är min systerle Harry l Ja, Lisette, du rå väl spärra up: ögoRen, sade Harry och reste sig o rivilligt. Jag är öfverste Gordons äldste son!... Låt mig åtminstone säga det en enda gång, om ock aldrig mer. Harry — hvem har sagt dig det? Han sade mig det sjelf, Lisette — han sjelf sade mig det, då han låg på sitt yttersta och besvor mig att alltid vaka öfver henne; och jag har vakat! Jag talade aldrig om det för miss Nina; jag vilie ej för allti verlden att hon skulle veta det. Det skulle ej komma henne att älska mig; troligen skulle det snarare vända hennes hjerta ifrån mig. Jag har sett mången bra karl såld föringenting annat än en alltför påtaglig likhet med sin far, sina bröder eller systrar. Jag sn emellertid på hemnes lott, och min srcroch min mor följde med miss Ninas faster bor till Miszissippi. ; Jag har aldrig hört dig, tals om din sy. on vacker ster, Harrys od vår en al de skönaste och behagfullaste qvinnor; hon hade verkligt snille. Jag har hört mänga sångerskor på scenen, som med all sin konst ej kunde sjunga så som hon lärt af naturen., Nå, hvad blef det af henne ?) Åh, hvad som blir af alla dylika qvinnor bland vårt folk — fjäsad, smickrad och smekt, lärdt alla vackra talanger — ingenting grundligt. För att vara rättvis, måste Jag erkänna, att hernes matmor, mrs Stewart, öfverste Gordons syster, menade väl med henne; men hon kunde ej hindra sin son att bli kär i henne och taga henne till sin älskarinna, och när molren dog, var han heit och hållet hans. Nå., so (Forts.)