Aftonbladet – 14 januari 1857, sida 1

Ser du, Harry, en sådan bukett du får att sätta i knapphålet! Hvad du skall bli vacker med den! Se nu, ae bara — Jag blomsterbeströ vill min bana Och sjunga så glad och så nöjd. Hastigt hejdande sig, såg hon på honom med en skälmsk blick och sade: Du kan aldrig gissa hvarföre jag gör allt detta I Det är inte lätt att gissa till någon orsak för hvad ni qvinnor göra. Hör man bara på så storståtligt han talar; gudbevars! Nåväl, min herre, det är er födelsedag i dag. Aha! du tänkte, efter jag aldrig kan hålla reda på dato och sådant der, så skulle jag inte heller ba reda på den här dagen; men, ser du, det. hade jag ändå. Och Jag har satt ett märke med krita under min strykräkning nu hvarenda dag i fyra veckor, för att vara säker på min sak. Och jag har hållit på ända sedan klockan tu i morse, för att få allting i ordning. Och nu — ack, der kokar tekitteln! Och i blinken for hon bort åt dörren. Ack, ack, ack, nu-har jag bränt upp mig också! utropade hon och sträckte upp en af sina små händer och slog med den i luften. Ack, hvem kunde veta att den skulle vara så hetl Jag skulle ha trott, att en liten: varelse, som är 3å van vid glödpannan, skulle kunna ha vetat det, sade Harry, i det han smekte den lilla brända banden. Se så, låt mig bära den åt dig, tillade han, och så skall jag slå på tet, om du sedan vill låta mig slippa in i det der hemlighetsfulla rummet.n nÅhR nej, kära Harry, det blir då inte af. Jag ämnar göra allting sjelf; och glömmande sitt brända finger, var Lisette 1 blinken försvunnen och i blinken tillbska igen med en skinande tkanna i handen, och tået slogs på. Sutligen öppnades den hemlighetsfulla dörren, och Lisette stod der med blicken fästad på Harry, för att iakttaga hvad verkan det skulle göra på honom. . . aSyperbt, magnifikt, stätligt! Det här vore Ju godt nog för en kung. Ack! hvar har du