Aftonbladet – 13 januari 1857, sida 2

på en gång. Och det är inte nog med att bara älska henne. Du måste också säga henne det hvarenda dag, hvarenda timma och minut, och alltid beundra henne och berömma allt hvad hon gör. — eI synnerhet då hon sliter hål i paketerls sade Harry. Ack, mitt siden — min nya sidenklädniag! utropade Lisette, härigenom påmind om paketet soma hon höll i handen. Det här otäcka snöret! Se hur det skär in i mina fingrar ! Men jag skall slita af det! Jag skall bita det itu. Harry, Harry. ser du inte hur illa det gör mina fingrar? Hvarföre skär du izcte af det? Och den lilla trollska varelsen dansade omkring golfvet, slitande i papperet och bitande i snöret, likt en sommarfogel i raseri. Harry kom skrattande bakom heane, och fattande tag om båda hennes händer, höll han dem helt stilla, medan han afskar snörst och upptog ur paketet ett praktfullt rutigt sidentyg i purpur, grönt och orange. Se så, hvad säget du om det här? Miss Nina hade det med sig åt dig, då hon kom hem i förra veckan. Ack, så gudomligt! Hvad hon är vacker och god! Och så präktigt det här är! Ack, ack, ack! Hur lycklig jag är! Hur lyckliga vi äro! Säg, äro vi inte, Harry ? En skugga fördystrade Harrys pauna, då han med en half suck svarade: Jo.s Jag steg upp klockan tre i morse, bara för att göra undan all min strykning, så säker var jag att de skulle komma herma i qväll. Ah! Du vet inte du hvad jag har för en fin supå åt dig; men du skall väl få se rättnu. Det kommer att bli någonting helt annat än Jet vanliga, må du tro. Du får inte titta åt det der rummet, Harry; kom ihåg det! Får jag inte? sade Harry, och steg upp och närmade sig dörren.