Aftonbladet – 13 januari 1857, sida 1

en tropisk glöd; en fyndig naturlig qvickhet, förenad med ett drag af äkta humor, gat hennes sätt att uttrycka kig en egendomlig liflighet. En medfödd talang gaf henne ett ovanligt välde öfver sin vackra gestalts rörelser, så att hon. egde detta mycket eftersträfvade något, som nyengländaren benämner förmåga, och hvarmed menas den medfödda gåfvan, att med ens fatta både rättaste och bästa sättet att göra allt hvad som skall göras. På samma slog egde hon den höga grad af aktning för sig sjelf, som manar till omutlig trohet och redbarhet vid alla sysslor; mindre, som det tycktes, af någon synnerlig tillgifvenhet eller underdånighet för dem hon tjenade, än af en slags medfödd stolthet, som förbjöd henne att göra någonting illa, och som kom henne att anse det under sin värdighet att slarfva med eller försumma något det ringaste som hon åtsgit sig. Hennes löfs ten voro osvikliga. Hennes egare kunde alltid vara säkra, att hvad bon en gång åtagit sig att göra skulle bli gjordt, så vidt det låg inom möjlighetems gränsor. Värdet af en tjenare, så högt begåfvad, så väl till yttre som inre egenskaper, kan lätt uppskattas af dem, som veta huru sällsynt en dylik förening är, så väl hos fria som hos slafvar. Milly ansågs derföre i familjen som ett högst värdefullt stycke egendom, och behandlades raed mer än vanlig aktoing. Som ofta händer med per: soner af Millys energiska karakter och sunda, om äfven ouppodlade förstånd, vann hori mak och inflytande äfven öfver dem, som till namnet voro hennes herrar. Som hennes sätt att gå tillväga merendels befanns vara det bästa, lemnades hon i de allra flesta fell att utan motstånd eller kontroll följa sin egen vi!je. Men ehuru gunstling hon var, hade hennes lif dock varit ett lif af djupa sorger. Det är väl sant, att hon tillåtits att ingå äk.