Aftonbladet – 13 januari 1857, sida 1

tades genom hakans massiva rundning. Ett frimodigt leende, som var henne eget, visade tvenne rader de fullkomligaste bländhvita tänder. Hennes hår, utan att närma sig den Anglosachsiska karakteren, var dock helt olika negrern :s vanliga ulltofvar och föreföll mera som en otalig mängd tätkrusiga lockar af den mest glänsande svarta färg. Millys föräldrar hade varit krigsfångar från det inre Afrika, och hon var en vacker typ af en af desta ståtliga krigarestammar, af hvilka, då de sällan ätit underkufva och börtföra sig som slafvar, det finnes blott få och sällsynta sxemplar bland s5öerns negrer. Hennes vanliga hufvudbonad var en hög turban af dessa madrasdukar i lysande färger, på hvilka den svarta racens instisktmessiga smak sätter ett högt värde, Milly bar alltid sin med en majestätick hållning, som hade det varit en drottnings diadem. För öfrigt bestod cennes drägt ef en tätt åtsittande klädning af mörkt och något finare tyg, äs som nyttjades af detvanliga husfolket; en välstörkt hvit musslinshalsJuk, lagd i kors öfrer bröstet, och ett rent vitt förkläde fullbordade hennes vanliga ko;tym, Iagen kunde se hennes gestalt utan att känna sina fördomar angåen-e den hvita racens uteslutande privilegium på skönhet något skakade, Omgifven af ettafrikansktlandskaps praktfulla sceneri, torde det v-rit tvifvel undsrkastadt huruvida någons smak kunde önskat att, till fullkomnande af hennes skönlet, bafva blekt hennes glänsande hy, hvars ljupa färgton harmonierade så väl-med dt ropiska landskapets glödande och rika rakt. Millys karakter var fullt värdig bhennesim)osanta yttre. Himlen hade begåfvat henne ned en själ, Jika storartad och ädelsom hen1e3 resliga gestalt. Hennes passioner svalade och brunno i djupet af hennes bröst med