Aftonbladet – 13 januari 1857, sida 1

skrifliga liknöjdhet, som är så vanlig och så retsam i hans klass. Och nu Tomtit, går du genast ned och skurar knifvarne till middagen. Ja, missis,, svarade han och gjorde en piruett mot dörren. Och väl utkommen uppstämde han med väldig röst: På salighetens väg jag går, Kom vänner, följen migl! i det han ackompagnerade sig med att slå sig i sidorna medan han tog tvårå tre trappsteg i stöten. På salighetens vägl, upprepade mrs Nesbit fnysande, det ser just så ut. Det är nu tredje eller fjerde gången som den pojken bar svedt mina fingrar med det här handtaget, och jag är så säker han gör det med flit. -Den :otacksammel — jag som offrar min tid på att undervisa honom; och arbetar med honom så täligt timma efter timma! Ja jag säger att jag tror aldrig det der folket fått några själarlo Och jag sägar att det skulle visst ej förundra mig, om ni förlorade allt tålamod med honom ;. och likväl är han så lustig, att jag ej för mitt lif kan läta bli att skratta. Här tillkännagaf ett aflägset hojtande i trappan och strax derpå en stormande refräng till en metodistpsalm, med orden: O kom mina älskliga bröder ! att Tomtit åter var i antågande, och kort derpå slogs också dörren upp, och han marscherade in med en uppsyn af högsta vigtighet. Tomtit, sade jag inte åt dig att du skulle gå ned och skura knifvarne? Bevare oss, missig, kommer bara upp med miss Ninas kärleksbref. Men — bevare 0s5,p tillade han hejdande gig sjelf, glömde jag icke ändå att lä ga dem på en biicka! Och innan någon hann säga ett ord, var han utom