Aftonbladet – 13 januari 1857, sida 1

Nej, det gjorde du inte; utan du stack handtaget rätt in i lågan, som du alltid gör! Bevare oss, undras just om jag gjordet, missisn, sade Tomtit, antagande en tankspridd min. Ser verkligen ut som skulle jag alldrig vara kropp satt komma ihåg, hvilket som är pip och hvilket som är handtag. Och har jag inte ändå studerat på den raken mest hela morgonen? -—— Besittingen har jag ickel tillade han med ännu mera tillförsigt, då han af Ninas skrattande ögon såg! huru road hon var. Du borde ha dig ett dugtigt kok stryk, min gunstig hetre — det skulle göra dig godt ! sade mrs Nesbit, uppflammande af en plötslig vrede. i Ack ja, jag vet det nog, sade Tomtit. Vi äro onyttiga tjenare, en och hvar enda en. Det ör Guds nåd att vi inte samt och synnerligen brinna upp. i Nina öfverväldigades så helt och hållet äf dsnna nya tillämpning af texten, hvilken hon hört tasten pliktskyldigast söka plugga i Tomtits hufvud söndagen förut, att hon utbrast i ett öfverljudt skratt. ÅA Åh tant, det tjenar ingenting till! Han förstår inte bättre! Han är ingenting annat än ett lifslef vande pojkstreck, ett puts som gär på två benl ja Nej, inte förstår jag bättre, miss Ninan, sade Tomtit med en illparig blick under sina långa ögonhår. Kan aldrig lära migattförstå bättre — aldrig Nå väl, Tomtit, sade mrs Nesbit, framdragande en liten blå: chambridre under sin stol och betraktande honom strängt; du ser den här; om handtaget på tekanrnan är hetti morgon med, så skall du få smaka på den! Hör du? 7 j Ja, missis, sade Tomtit med denna obe