Aftonbladet – 12 januari 1857, sida 3

Öfvergången af Beresina. Ur fjortonde delen at Thiers nKonsulatets och Kejsaredömets historia. ) Mot slutet af dagen anlände 1:sta kåren under sin chef, marskalk Davout, som alltifrån -Krasnoe återtagit befälet öfver arriersardet. Det var den enda som lyckats bibela en skymt: af militärisk hållning. Den ;dödliga divisionen Friant, som sedanblifvit ivisionen Ricard, hade nästan helt och hål!et ömkommit vid Krasnoe, och dess öfver2fvor följde nu a oordning den första kåren. De återstående fyra divisionerna utgjordes af re å fyra tusen man, d. v. s. tre fyra tuen beväpnade. soldater, som följde sina fanor ch medförde sitt artilleri. . Marskalk Davout, nera dyster än vanligt, erfor en revolterande sänsla då han såg armen bragt i ett sådant skick. Mindre undergifven, hade han säkert iåtit de känslor, som upprörde honom, gifva sig luft i ord. Några lycksökare, som till och med under denna förfärliga belägenhet ej förlorat modet att smickra, utmålade för Napoleon -marskalkens dysterhet såsom feghet; på samma fång de täflade att upphöja marskalk Neys goda lynne, hvars spänstighet : och okuflighet af alla motgångar i sjelfva verket äfven var beundransvärd. Föratträtt smickra Napoleon, hade man i detta ögonolick bort vara känslolös både för hunger, xöld, trötthet och sjukdom; men alla menhiskors kroppskonstitution lånar sig tyvärr icke till detta slags smicker. Den 9:de kåren under marskalk Victor hade ändtligen, sedan den först långsamt dragit sig tillbaka för Wittgenstein, hvilken den Sestred hvarje fotsbredd jord, förenat sig med len . stora armen och stält s:g emellan Bori2ow och Studianka för att skydda dessa: begge positioner. Man hade förutsett, att öfvergången de begge första dagarne, den 26 och 27, skulle blifva föga störd, emedan den på den högra: stranden stående Tohitcbakoff, okunnig om rätta öfvergångspunkten, skulle söka att bestrida osa öfvergången nedanom Borisow, och . att Wittgenstein och Kutusoff, hvilka ännu ej hunnit att förena sig på den venstra stranden, ej skulle kunna nog nära ansätta oss. Det var deremot troligt, att öfvergången den 28 skulle blifva mindre ostörd, ty Tchitchakoff, då bättre underrättad, skulle naturligtvis häftigt angripa oss på den stranden dit vi börjat öfvergå, på samma gång som Wittgenstein och Kutusoff, som befunno sig på vär flank och i-vår rygg, skulle anfalla oss lika bäftigt på den strand vi höllo på tt utrymma. Napoleon väntade således med skäl, att den 28 skulle blifva den afgörande, och att Tchitchakoff skulle försöka att kasta teten af vår kolonn i Beresina, medan Wittgenstein och Kutusoff skulle bjuda till () Se Aftonbladet n:e 6 och 16.