Aftonbladet – 12 januari 1857, sida 2

senare med en sorgsen skakning på hufvudet, och lärt känna dess fåfänglighet. Men jag tant har inte pröfvat det; således känner jag inte till den der fåfängligheten. Ja, mitt barn; då jag var vid: din ålder plägade jag också fara på baler och lustpartier, och kunde:ej tänka på annat än min toilett och den beundran jag väckte. Jag har pröfvat hvad det alltsammans är värdt och lärt känna fåfängligheten deraf.s Nå väl, tant, då villjag också försöka mig på det och lära känna fåfängligheten och allt det, der. Det är just min åstundan. , Jag är på god väg att bli fullt så dyster och högtidlig som ni sjelf, men det är min rättighet att hafva en god tid att roa mig först. Se här, kasta bara ett öga på den här brokaden: Hade brökaden värit ett bärtäcke, kunde den knappast uppkallat en dystrare min. Ack, barn! Huru förderfvad är icke verlden! Att ödaså mycken tid och så många tankar:på den usla kroppens prydnad! Kors, tant Nesbit, det är ju inte längre sedan än i går ni tillbragte två goda timmar med att fundera på om ni skulle vända våderna i er svarta sidenklädning upp och ned eller ut och in; och under tiden var verlden lika förderfvad. Ser ni; jag kan aldrig få i mitt hufvud, att det är det minsta bättre att tänka på svart siden än på rödt: Detta var en. åsigt af saken, som aldrig fallit den goda ladyn in. Men 30 så, tant lilla, pigga tupp sig nu och titta på den här asken med blommorna. Ni mins jag sade, att jag skuletaga med mig ett förråd spritt nya från Newyork. Se nu bara, äro de inte förtjusande? Jag tycker om blommor, som mena någonting. Ack ni vet att de här allesammans äro imitationer efter naturliga blommor, så fullkomliga, att man knappast kan skilja dem från verkliga. Se bara — der är en mossros; och de