Aftonbladet – 12 januari 1857, sida 2

i mrs Netbits entoniga lif var hennes oregelbundet återkommande stridigheter med Tomtit. Fyrtio å femtio gånger om dagen försäkrade den goda själen honom, att. hon vore förvånad öfver ett sådart uppförande, och lika många gånger svarade han henne med att visa sina tvemne rader vackra och glänsande tänder, och antaga en min af fullkomlig likgiltighet för det tillstånd af förtviflan, hvari han härigenom försatte henne. Vid närvarande tillfälle fängslades hans blick genast vid inträdet i rummet af den stora grannlåtsexpositionen på sängen; och hastigt slärgande brickan ifrån sig på första stol han fann ledig, tog: han ett språng och stt hopp, så lätt som en ekorres, och -satt inom ett ögonblick grensle öfver sängkarmen, skrattande med full hals. Å 1d. Bevare oss, miss Nina, hvar I hela verlden kommer allt det der ifrån, tro? Något är väl k sp min räkning, eller bur? i orget för met barnet I sade mrs Nesbit ig fram och tillbaka med utseenvaggande a rtyr. Efter allt hvad jag talat för honom! Nina, du: bör ej tillåta detta; det bara uppmuntrar honom lb, Tom, ned med dig, din -odygdiga pojke och sätt fram bordet och ställ brickan tillcätta. Kom nu ihåg dig baral, sade Nina skrattande. Tomtit gjorde en kullerbytta från sängkarmen ned i golfvet, och i det han med gäll ton stämde: upp: Om en stubbsvansad fåle fag håller -ett vad, svängde han omkring med bordet, som hade det varit hans moitig i vals, -och nedsatte det med ett skratt bredvid mrs Nesbit, som måttade ett slag åt hans öra; men som han skickligt dök ned med hufvudet, träffade det tillämnade slaget bordet med mera styrka än som var rätt angenämt för bestrafferskan.