Aftonbladet – 10 januari 1857, sida 3

ner af den inom landtaristokratien i England mest omtyckta bygnadsstilen, för hvilken plantageegarne tycktes ega en särdeles förkärlek, hvilken de ock, så långt förmågan sträckte sig, tillfredsstälde. Timmermän och ornamentssnidare hade med stora omkostnader blifvit öfverförda från det gamla landet, för att med alstren af sin konstfärdighet pryda bygnaden, och det var en fantasi af stamfadern, som lät uppföra den, att till virke använda de skönaste arter af den mängd olika nya och sällsynta träslag, hvaraf amerikanska kontinenten öfverflödade. Han företog till och med en äfventyrlig resa till Sydamerika och hemförde derifrån profstycken af de träslag, hvilka, skönare än rosenträ och hårda som ebenholz, växa i sådant öfverflöd på Amazonflodens stränder, att infödingarne begagna dem till timmer. Golfvet i husets stora sal utgjordes af en konstmessigt inlagd mosaik af dessa mångfärgade träslag, ordnade i prydliga figurer och blankt polerade. Utsidan at huset var i den gamla virginiska bygnadsstilen, med tvenne rader balkonger Iöpande rundt omkring huset, en stil, som också mycket bättr. lämpade sig efter det amerikanska klimatet än det eurcpeiseka bygnadssättet. Insidan var likväl prydd med skulpturverk och sniderier, hvaraf många voro kopierade efter förfädrens residenser i Skottland och gåfvo huset ett utseende af förtidig ålderdom. Här hade gordonska familjen i två eller tre generationer lefvat i öfverflöd och rikedom. Under Ninas fars tid, och ännu mera efter hans död, skönjdes der dock tydliga spår af detta gradvisa förfall, som fört så mången virginisk. familj till fattigdom och ruin. Slafarbete — af allt arbete det mest värdelösa och minst inbringande — hade utsugit jordens ursprungliga bördighet; egarne urartade så småningom från de vanor af driftZoch verksamhet, som af nöd: