blir åsidosatt och förbigången. Öfvergången af Beresina. Ur fjortonde delen af Thierg Konsulat-ts och Kejsaredömets historian. Medan det nya kejsaredömet i Frankrike, i mon af olika krafter och tidsomständigheter, sökt upplifva det gamlas traditioner, har den historieskrifvare, som företagit sig det stora arbetet att skildra den förste Napoleons välde som förste konsul och kejsare, alltmera närmat sig vändpunkten i sin berättelse, tills han med den under loppet af förlidne sommar utkomna fjortonde delen af sitt verk inför sina läsare midt uti den katastrof, som utgjorde den synbara begynnelsen af hans hjeltes fall. I de tre kapitel hvaraf denna del utgöres och som Thiers, med en korthet af högsta effekt, gifvit de innehållsdigra namnen Moskwa och Beresina, målar och ställer han oss för ögonen med en oöfverträffad klarhet och åskådlighet den kedja af stora bragder och stora olyckor, som gör fälttåget i Ryssland 1812 till en af de mest tragiska akterna i verldhistorien. Och denna sin tragiska karakter får det ej endast genom den oerhörda förlust af menniskolif hvaraf det åtföljdes. Den ligger i ännu högre grad i kampen mellan ett mäktigt snille och det obevekliga öde, som, beväpnande sig med alla sitt offers misstag och förblindelser, låter alla hans planer, äfven de bäst förberedda, misslyckas, och, gäckande hans försök att nå det för att i titaniskt öfvermod brottas dermed, ständigt viker tillbaka tills det på Moskwas ruiner framställer sig för honom i den majestätiska gestalten af en gudomlig Nemetis. Det är denna tvekamp mellan Napeleon och följderna af hans egna fel, så politiska som strategiska, som utgör den allt genomgånde grundtanken i Thiers skildring, och till hvilXen han oupphörligt så väl direkt som indirekt hänvisar. Vi se honom i spetsen för en armå af nära en half million rycka in på Rysslands område, sedan han vidtagit de mest omsorgsfulla åtgärder för armåns proviantering och helsovård. Sjukdomar bilda redan från första början arriergardet till hans här. Redan innan han går öfver Dnieprn är den minskad med nära bälften. Han söker hin! dra de begge ryska armåekårerna under Bagration och Barclay de Tolly att förena sig. Han misslyckas. Han vinner den ena glänsande bataljen efter den andra, vid Krasnoe, Smolensk, Valontina, men de synbara frukterna äro endast ytterligare minskning i hans här, medan ryssarne, oupphörligt förstärkta, locka honom allt längre in i sina ödemarker genom att ständigt gäcka honom med hopp om en afgörande batalj, och oupphörligt vika undan. De fatta slutligen stånd på de befästade höjderma vid Borodino i närheten af czarernas gamla hufvudstad. Han, eller rättare hans marskalker, storma dessa höjder, taga dem efter under af tapperhet, men också efter ett blodbad, hvars make i gräslighet endast Eylau har att uppvisa. Nittiotusen döda och sårade, hvaraf sextiotusen ryssar och trettiotusen fransmän, betäckte valplatsen. Återstoden af den ryska armån, som ban skulle kunnat innestänga så att ingen enda man undkommit, kan, i följd af hans tvekan i det afgörande ögonblicket, draga sig undan bakom Moskwa, i hvilken stad han nu som segrare inrycker. Här ämnar han ge sin arm, som genom sjukdomar mer än genom fiendens kulor sammansmält till bundratusen man, en behöflig hvila och sig sjelf andrum till uppgörande af nya planer. Men ödetunnar honom ingen rast. Alla hans beräkningar måste stranda. Moskwa uppgår i lågor, antändt af Rostopscbins barbariska patriotism. Han vill tåga i riktningen mot Petersburg, draga till sig den armåstyrka han lemnat qvar vid öfre Däna, och genom denna hotande manöver tilltvinga sig fred eller eröfra ännu en af Rysslands hufvudstäder. Men äfven denna plan, enligt erfarna strategers omdöme en af de snillrikaste han uppgjort, strandar mot den obenägenhet att fördjupa sig ännu längre i ett obekant land, som råder hos såväl generalerna som soldaterna i hans armå. Han beslutar att taga sitt vinterqvarter i det med lifsmedel väl försedda Kaluga och vänder sig ditåt, men hans öde, i skepnad af Kutusoff, är äfven här honom till mötes och spärrar honom vägen. Den bittra drycken måste tömmas till dräggen. Han kan ej mer ens genom det skenfagra namnet af en flankrörelse eller någon annan strategisk term dölja för verlden, att den oöfvervinnelige funnit sin öfverman, Han måste vända om samma väg han kommit. Det stora återtåget begynner. Med Thiers till ledare följa vi den stora armån under alla detta ätertågs minnesvärda skiftningar. Vi se den under försakelser af alla slag och i den bistraste vinterköld släpa sig fram genom de öde skogarne och öfver de ändlösa slätterna, beständigt fruktande att se sig återvägen afskuren äf fienden, som följer dels i flanken. dels i hack och häl. Antalet af marodörer, —-1kt0—-2—Z-— — SN