Aftonbladet – 9 januari 1857, sida 2

relsenöfvertaga, konungen må dertill förerdna ennc tillltronföljdenEberättigad prins, utan hänsigt till den ordning, i hvilken prinsarne af konungahuset äro till tronföljden berättigade. Den förmån, som härigenom kunde vinnas, att konungen vore i tillfälle att till rikstyrelsens förande utse den, hvars egenskaper mest kunde egna sig för detta höga kall, vore visserligen i och för sig att värdera; men den vigtigaste grundsatsen i successionsordningen synes utskottet icke böra i grundlagarne vika för beräkningar, hvilka äro med denna grundsats i dess helhet väsentligen oförenliga. De föreslagna stadganden, i hvilka suecessionsordningens id6 finnes jiakctagen för bestämmande af prinsars företräde sins emellan till riksstyrelsens öfvertagande vid tillfällen, då konung oeh tronföljare äro derifrån hindrade, men konungen icke utsett regent, synas uppenbarligen kunna leda till upppbäfvande af den stadga i regeringsmakten, hvilken utskottet i det ofvananförda ansett vara af största vigt. I den mån hinder af bristande myndighetsålder eller annat förhållande upphörde, skulle nemligen den ene regenten efter den andre, efter deras inbördes egande företräde till tronföljden, frånträda riksstyrelsen. SvårIigen kan det förutsättas, att sådana täta ombyten af regent kunde ega rum utan betänklig omvexling i de grundsatser, som leda rikssyrelsen ; och detta ovanliga förhållande skulle tillkomma endast för bibehållandet af den i afseende på tronföljden stadgade ordng, som, enligt hvad ofvan är visadt, ändock kunde i likartade fall häfvas. — Möjligheten af sådan omexlande flyttning af befattningen med riksstyrelsen ån den ene till den andre bland konungahusets manmedlemmar vore ytterligare befrämjad genom let föreslagna tillägget i 43 4 regeringsformen, att rins, som utöfvar riksstyrelsen, må, när Han går i it eller aflägsnare inrikes orter äler till konungaket Norge reser, förordna annan prins till ordförande i en af visst antal statsrådsleda nöter samman-att regering. Vid öfvervägande af beskaffenheten i nuvarande, genom riksakteg tillkomna stadganden angående regeringens utöfning i de fall, då, under konungens frånvaro eller annat för honom uppkommet hinder, gemensam styrelse för de förenade rikena erfordras, och af hvad Kongl. Maj:ts nådiga proposition innehåller ängående olägenheter af dessa stadganden, har utskottet icke kunnat finna sådana olägenheter kärutinnan vara för handen, att för deras afhjelpande skulle oundgängligen erfordras i allo sådana ändringar i Sverges grundlagar, som de nu af Kongl. Maj:t i nåder föreslagna; i hvilket afseende jemväl är att bemärka, att, enligt Kongl; Maj:ts nådiga förslag, inrättningen af Sverges och Norges interimsregering skulle komma att bibehållas för det fall, att prins ej funnes, som kunde rikenas styrelse öfvertaga, dock med vissa förändringar af den beskaffenhet, att de äfven under nuvarande. förhållanden kunna tillvägabringas. I Svergsa förening med Norge ligger således icke någon omständighet, som, efter utskottets omdöme, kunde hindra att i förevarande fråga öm svenska grundlagarnes förändring afseende fåstes å de nu af utskottet anförda betänkligheter. 1 öfrigt och jemte den erinran, att den föreslagna grundlagsredaktionen, efter utskottets åsigt,icke bort innefatta något, som ställer rikets ständers beslut i samband med Norges stortbings åtgärder och beslut eller lemnar hänvisning till riksakten, så länge denna icke fått egenskap af grundlag, anser utskottet sig böra fästa uppmärksamhet vid frågan, om icke stadgandet angående prinsars behörighet till riksstyrelsens öfvertagande bort erhålla en begränsning i afseende pådet, jemlikt 8 4 suecessionsordningen, möjliga förhållande, att prins af kongl. svenska huset med konungens och rikets ständers samtycke blifvit regerande furste af utländsk stat, med bibehållen rätt till svenska tronföljden. Med grundlagarnes synnerliga behof af tydlighet och bestämda ordalag vore förenligt, att bokstafliga lydelsen utmärkte, att icke behörigheten sill riksstyrelsens utöfning kunde tillkomma någon samtidigt med innehafvandet af regeringen i främmande stat. På grund af hvad nu blifvit anmärkt, finner konstitutionsotskottet sig böra vördsamt afstyrka Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition.