Aftonbladet – 9 januari 1857, sida 2

— Vi meddela här nedan konstitutionsutskottets vid förra riksdagen afgifna utlåtande öfver den förut af o88 refererade kongl. propositionen angående riksstyrelsens förande för de händelser då konung icke vårdar regeringsärendena. Detta särdeles väl författade utlåtande, hvilket vi anbefalla tilllagstiftningens synnerliga uppmärksamhet, lyder som följer: Främst förekommer sålunda till föremål för uppmärksamheten den stora afvikelse från statsförfsttningen, som innebålles i förslaget, att i de särskilt appräknade fall, då konung ieke kunde vårda regeringsärendena, tronföljaren egde föra rikssyrelsen med all konungslig makt och myndighet, med de undantag endast, gom redan för sådana fall varit i afseende på statsrådets utöfning af regeringsmakten stadgade, samt att, om tronföljaren vore hindrad, annan vill tronföljden berättigad prins kunde till riksstyrelsen med enahanda makt och myndighet förordnas. Anledningen till grundlagens stadgande, att i sådana fall skulle riksstyrelsen föras af statsrädet, synes utskottet vara att finna icke ensamt i det tillfälliga förhållande, att vid regeringsformens antagande saknades annan medlem af konungahuset på manslinien, än den regerande konungen; utan torde ett varaktigare skäl för samma stadgande hafva legat i den åsigt, att genom oftare int.äffande ombyten af regent, som, med en blott i. vissa, mindre vigtiga fall, begränsad konungslig makt och myndighet, egde att efter statsrådets hörande, men dock oberoende af dess rådslag, vårda regeringsärendepa, kunde förloras den stadga i regeringssystemet, som är af högsta vigt för samhällets allmänna inre och yttre angelägenheser och jemväl särskilt i afseende på statsrådets utöfning af dess vigtiga och grannlaga kall städse måste i hög grad vara åtminstone önskvärd. : Företrädesvis på sådan grund bör, efter utskottets förmenande, regeringsformen antagas hafva kommit att iapefatta det anmärkta stadgandet, som i ofvan antydda fall åt det ansvariga statsrådet anförtror kooungamaktens utöfning. Men om likväl, vid betraktande deraf, att tronföljare städse bör förmodas hafva sin oppmärksamhet närmare riktad åt uppfattningen af alla de förhållanden, som ligga inom verkningskretsen för det höga kall han är utsedd att framdeles öfvertaga, och att just i följd af denna hans stä!lning kan hos honom säkrare förutsättas vilja och förmåga att, under tillfällig utöfning af konungamakten, så vårda ärendena, att väsentlig rubbning af regeringssystemet icke uppstår, den antydda betänkligheten skulle i afseende på tronföljares behörighet till riksstyrelsens öfvertagande vika, dertill särskilt avledning -jemväl kunde anses förefinnas i förmånen deraf, att tronföljaren såmedelst komme i ökadt tillfälle att småningom vidga sin erfarenhet i de ämnen, som fraämdeles skola blifva föremål för hans varaktigare omvårdnad; så gqvarstår dock i synnerlig mån betänkligheten mot den grundlagsändring, tll följd hvaraf annan prins, än tronföljaren, skulle, då denne vore hindrad, komma att i konungens ställe utöfva riksstyrelsen med komungslig makt och myndighet. Förslaget i sistnämde del afser jemvaål ett förhållande, som särskilt påkallar synnerlig uppmärksamhet. Det innebär nemligen, enligt dem föreslagna lydelsen af 39 regeringsformen, att, vid tillfällen, då konungen skall utse regent, och tronföljaren icke uppnått myndig ålder eller är hindrad att rikssty —— — LLLLLLLLAL