Aftonbladet – 9 januari 1857, sida 1

beträffar, skulle jag likatå gerna tillbringa mitt lif med att promenera på dst blottade svärd, som man påstår utgör bron öfver till Mahomets paradis., Ha, ha! Jag ser dig för mig, min hederzs bror. Hur du skulle vrida dig och balancera på svärdseggen, och göra de förfärligaste grimaser! Och dock är jag öfvertygad, att du skulle finna dig nästan bättre der än på den politiska banan. Icke dessmindre är du i alla afseenden mig mycket öfverlägsen. Det skulle vara en evinnerlig skada, om en sådan man som du ej kunde få makten i händerna. Men vårt nationalskepp vill ej styras af annat är män af andra ordningen, lätta på foten, som jag till exempel, helt enkelt bara derföre att vi så väl förstå oss på att vända och svänga. Sådan är verlden. Slughet är lösen -och den slugaste vinner. För min del, sade Clayton, skall jag aldrig göra hvad verlden kallar lycka. Det ckes mig stå en inskription öfver hvarje ingång till en dylik lycka, så vidt jag varit i tillfälle att se, och den lyder så här: Hvad båtar det menniskan, att hen vinner hela verlden, om hon tager skada till sin själ? Ky Jag förstår dig ej rätt, Clayton. Jo, så här förefaller det mig. Så som sakerna nu bedrifvas i vårt land, måste jag antingen nedsätta min egen måttstock för det rätta och ganna och sarga min själs alla ädlare känslor, eller ock underkasta mig att aldrig göra hvad verlden keallär lycka. Det finnes ingen bana i verlden, det jag vet, der ej akslughet och list och bedrägeri fordras för tt göra lycka — ingen, hvarest man kan göra renheten af sin moraliska natur till förrämsta ändamålet. Jag ser satan stå och lura id hvarje ingång, sägande: Allt dette vill ag gifva dig om du faller ned och tillber Nig.