Aftonbladet – 9 januari 1857, sida 1

mest intagande och egna unga flicka jag någonsin träffat på. Hon läser aldrig; det är nästan omöjligt att få henne attläsa; men om man lyckas att för fem minuter fängsla hennes uppmärksamhet och läsa något för henne, så har hennes litterära omdöme en helt egen friskhet och sanning. Så är det äfven med hennes omdöme i alla andra afseenden, om man blott får hejd på henne så lång stund, som fordras för att yttra det. Hvad hjertat beträffar, så tror jag hon ännu är en fullkomligt slumrande natur. Hon har lefvat blott i de yttre sinnenas verld, och den är ännu så full och så sprittånde hos henne, att jag tror det djupare lifvet hittills slumrat. Blott en eller två gånger har jag sett en gnista af denna inre natur glimma upp i hennes öga och ge ton åt hennes röst och ord. Och jag tror, ja, jag är fullt säker, att jag är den enda person i verlden, som ännu förmått det minsta väcka den. Jag är ej alls säker att hon älskar mig nu, men jag är nästan öfver. tygad att hon skall komma att göra det. Det påstås, sade Russel vårdslöst, att hon vanligen är förlofvad med två eler tre på en gång. Det är möjligt, svarade Clayton likgiltigt. Jag nästan misstänker attså är fallet nuymen det bekymrar mig föga. Jag har sett alla som fladdrat omkring henme, och jag är all. deles lugn för Ät der fins någon enda hon frågar ett bårsmån efter. Godt, min hedersbror; men hur kan du med dina otroligt ömtåliga moraliska grundsatser utbärda tanken på, att hon öfvar detta bedrägerisystem ? : åh — det är naturligtvis inte i min smak; män det är med mig som med presten, jag älskar den Jila synderskan, och hvad vill jeg göra. Jag förmodar du anser det som en af älskares vanliga paradoxer, om jag sä