Aftonbladet – 9 januari 1857, sida 1

presten i staden, der vi gingo igenom vår förberedande kurs till universitetet, hvilken i sitt sextionde år gifte sig med en vacker Polly Peters, och då stadens äldste kommo för att fråga efter om hon hade de för en presthustru erforderliga egenskaperna, svarade dem, att han alldeles icke trodde det. Men sen j, mina bröder, tillade han, ehuru jag ej vill påstå, att hon är något helgon, så är hon en mycket vacker liten synderska, och jag älskar henne. Det är alldeles sak samma med mig. rr Mycket förståndigt teladt; och jag är, såsom jag redan sagt dig, alldeles förtjust deråt, emedan det är att handla just som annat folk. Men, min hedersbror, tror. du att du fått något verkligt väsen af kött och blod i den bär lilla Venus af idel hafiskum? Är det icke just detsamma som att vara förlofvad med ett moln eller en fjäril? Man vill ändå ha en gnista verklighet hos en person, som man tagit för både lust och nöd. Du haren djupsinnig natur, Clayton. Du behöfver verkligen en hustru, som åtminstone kan hafva en skymt af en aning om olikheten mellan dig och andra figurer, som gå klädda i frack och kalla sig män., Välan, sade Clayton, plötsligt lifvad och talande med energiskt uttryck , jag vill då uppriktigt säga dig hur det förhåller sig. Nina Gordon är flyktig och kokett — ett bortskämdt barn, om du så vill. Hon är icke alls det slags qvinna, som jag kunnat föreställa mig skulle få makt med mitt hjerta. Hon har föga bildning, inga kunskaper, ingen vana att reflektera; men hon har, oaktadt allt detta, en Viss ton, ett sitt, en egen timbre, som fransmannen käger om rösten; detta anslår mig. Det är en blandning hos henne af energi, egendomlighet och skärpa i omdömet, som gör henne, hur okunnig hon än är, till den