RIKSDAGEN. Motior af hr Lallerstedt om anslag,. för uppmuntrande af litteratur och kor.st. Änskönt jag är en nykomling: ; stånd, har jag dock redan haft til reson Ne iifliga, alltjemt stegrade intresse, man här egnar åt allt, som står i samband med 7 säderneslandets materiella framåtskridande. Motir smer väckas om jernvägar, om telegrafer, om ham -obyggnader, om sjötappningar, om industriella för setag. Motioner regna ned, men alltid samma grund 4skådnving : materiel förkofran, materielt välstånd. Och hvem kan väl undra, att hvar och en gör sig till målsman för de önskaingar och behof, om ligga honom närmast. Borgareståndet repre senterar ju hos oss medelklassen, med hennes bile ning och föreställningssätt. Om denaa bildning är ensidig, hvem eger väl rätt att derför anklaga jorgareståndet? Borgareståndet represenerar ju den rörliga förmögenheten, och om denna hos OSS, såsom i andra länder, visar en benägenhet utt ur? orta till materialism, att nedsjunka till industri8 ism, att göra det högsta hos ett folk underordP9 st det lägsta, hvem kan anklaga oss? Sådant igger i tidens allmänna riktning. Och likväl är en sådan låg och ensidig uppfattding af materiens betydelse icke så alldeles utan sina faror, ty menniskan lefver icke endast af bröd. Äfven det högre, det ardliga, det i ädlare mening menskliga måste näras och tillfredsställas, så vida icke hela vår moderna bildning skall blifva ett skal utan kärna. Äfven menniskosjälen eger anspråk,. hvilka icke alldeles kunna förbises, så vida icke menskligheten sjelf skall gå under. Sådan är åtminstone föreställningen i andra Ninder; och i Frankrike, i England, i Tyskland börjar man redan förskräckas öfver följderna af en ensidig materialistisk vidsriktniog. Man börjar inse, att ett folks ställning inom den civiliserade menskligheten icke uteslutande bestämmes af dess nationalrikedom och dess mate-. riella kapitaltillgång. Man begriper, att det äfven gsifves andliga kapitaler, hvilka en gång af histe ;rjerr och efterverlden skola erkännas såsom klir gande mynt. Det finnes icke blott materiella, uta, äfven: andliga krafter, hvilka vänta att tillgodogö pas. krafe: er, hvilka framdrifva sjelfva blomman eg ett. folks kultur, krafter, utan hvilka en nationali et ioke: kan vetraktas såsom en högre organism, utan står tom ch tynande säsom ett inuti förtorke dt träd: JPessa irafters organiska verksamhet är d et högsta uttrycet för ett folks inre helsa. Med denna. Helsa, upeubarad i en hög och ädel nati .onalandä,. i.ett sinne, ;ppet för konst och bildning, mångdubblas folkets raft, och det blir i stånd ti .t handlingar, som häf