Å måtte ökas till 6 och ledamöterna tillsättas så; att bland dem funnes en sakkunnig fyllnadsman för hvarje departementschef, utom utrikesminiÅ stern; att besvärsmålen föredroges genom en derTell af konungen inom departementet förordnad Å embetseller tjensteman i närvaro af departeÅ mentschefen och hans fyllnadsman samt minst ltvå andra konsultativa statsråd. Öfver landeller sjöförsvarsärenden borde begge de miTlitära fyllnadsmännen vara tillstädes. Om de Tf törekommande målens beskaffenhet skulle konungen och statsrådets samtlige ledamöter på förband underrättas genom föredragningslistor, på det att enhvar, som det önskade, kunde komma tillstädes. Ville konungen det, och hade han tid dertill samt följaktligen infunne sig, så afgjorde han målen på vanligt sätt. Kunde han ej komma, men ville sjelf öfvervara något af de upptagna målen, så befalde han uppskof dermed. De öfriga ärendena afgjordes af de närvarande statsråden på samma sätt som det nu tillgår, då en kongl. regering är i konungens frånvaro förordnad, och sisom det sker i norska regeringen, i Kristiania, under konungens vistande i Sverge. Fördelarne af denna ändrings vidtagande vore mångfaldiga. Konungens makt inskränktes ej mera än han sjelf för hvarje tillfälle medgåfve, eller mer än som nu sker, då besvärsmålen uppskjutas, intilldess en förordnad regering inträffar. Konungen kunde öfvervara hvilket besvärsmål han behagade, till och med samtelige, om han så ville, eller om en konung med Karl XI:s lust för den inre styrelsen åter uppträdde på tronen. Ingen undersåte behöfde afvisas med det tröstlösa svaret, att det ej vore konungen, utan regeringsråden, som kunde hjelpa honom till rätta, och besvärsmålens afgörande blefve ej fördröjdt, med mindre konungen befalde, att ett eller annat ärende skulle uppskjutas, på det han måtte sjelf kunna öfvervara det. Han egde tillfälle att genom besvärsmålens pröfning :aga den kännedom om gällande författningars brister, hvilken erfordras för att rätteligen kunna ändra de gamla eller stifta nya; samt att lära känna sina embetsmäns fel eller förtjenster. Om han ansåge sig icke hafva tid dertiil, så vore likväl departementscheferna hvar för sin förvaltningsgren, och de konsultativa statsråden för dem alla, tvungna dertill. Statsrådet förvärfvade och bibehölle alltså nödig sakkännedom, ehuru departementscheferna -lindrades från föredragningens börda, och enheten i afgörandet skulle bibehållas, ej blott genom de konsultativa statsrådens ständigare närvaro vid dem samtelige, utan äfven derigenom att hvarje departementschefs fyllnadsman vore för hans mål tillstädes, samt begge de militära på en gång, för det nära samband, som i flera hänseenden bör ega rum mellan besluten om landtoch sjöförsvaret. Författaren förutsätter nemligen, att till fyllnadsmän skulle utses antingen f. d. departementschefer eller andra i vederbörande förvaltningsgren väl bevandrade män, hvilka kunde icke. blott vägleda och kontrollera en yngre departementschef, utan äfven med lätthet öfvertaga hans föredragning, när han hade förfall eller behöfde ledighet. Då skulle ej vid dylika tillfällen hända, hvad som påstås nu hafva inträffat, nemligen att de konsultativa statsråden förklarat sig ej kunna öfvertaga det departement, hvars chef vore förhindrad att sitt embete förrätta. Finge statsråden afgöra besvärsmålen utan att koungen vore tillstädes, så är det troligt, att hans samtelige rådgifvare skulle ofta nog kunna utan tidsförlust öfvervara dem. Under salig konungens tid hände det vanligen, att hans rådgifvare fingo en eller flera timmar öfver den utsatta tiden vänta på hans inträde i statsrådet, emedan han af andra sysselsätt ningar hindrades blifva färdig. Detsamma lärer äfven nu till någon del inträffa. Finge statsråden till besvärsmåls afgörande begagna den väntningstid, som nu oangenämt förspilles, så torde särskilta sammankomster för deras afgörande mindre behöfvas. Besvärsmålen blefve då, när konungen ej öfvervore dem, afgjorda likasom nu, då han är frånvarande, af statsrådsledamöter, hvilka ej vore orubbliga, utan dem konungen kunde entlediga, om han funne dem blifva efter sin tid eller för öfrigt icke motsvara hans förtroende. Tillika egde då konstitutionsutskottet ställa dem för riksrätt och rikets ständer begära deras aflägsnande enligt 107 regeringsformen. Om konungen förordnade besvärsmålens föredragande, så befriades departementschefen från misstankan för partiskhet, om--han lemnadedet ena målet åt en, och det andra åt någon annänp föredragande. Denna befattning kunde då anförtros åt någon annan än expeditionschefen, Om han ej vore fallen derför eller icke hade tid dertill.. Om någon annan än hän vore till besvärsmålens föredragning förordnad, så är det troljgt, att enheten i derag afgörande bättre bibehölles; ty om än en ny minister skulle önska sig en ny expeditionschef, hvilken han närmare kände och till hvilken han hade ett öppnare förtroende än till företrädarens medbjelpare, så: skulle han dock sannolikt bibehålla besvärsmålens föredragande, hvilken vid dem vore van och med hvilken han ej behöfde stå iså nära beröring. Funnes sex konsultativa statsråd, så kunde fyra åtfölja konungen på resor, t. ex. utrikesministern, cheferna för landtoch sjöförsvaret samt en fjerde för de civila ärendenas föredragning, hvilka konungen möjligen ville under resan afgöra. Då kunde tre andra departementschefer eller konsultativa statsråd tillika vara lediga hemma eller resa ineller utrikes gamt en regering af sex ledamöter sitta qvar i Stockholm, i hvilken för hvarje departement dess chef eller hans fyllnadsman föredroge sina ärenden för de öfriga medlemmarna och med dem deltoge i besluten, såsom det alltid tillgår i norska regeringen i Kristiania, och såsom det skedde i begge ri-s kenas gemensamma interimsregering härstädes. Aflöningen för trenne nya konsultativa statsråd uppginge till föga mer än hälften af hvad reverinosrätten skolat kosta. eller till 18.000 Få --— KA BR KR RA RR ER NN ot ot — MS Fn Oh FR RK — FR AV OA H CC AA AM BR OL ee